Kan inte riktigt fatta vart det här året har tagit vägen. Kollade när jag senast skrev något, och det var i mars, det är ju en hel evighet sedan. Nu är det dags att ta tag i det som jag inte brytt mig om direkt sedan semestern, jag har ätit gott och unnat mig i stort sett hela tiden, men det blir tyvärr lätt så när man inte mår tipp topp. Jag kan säga så här att jag har inte mått så bra sedan semestern och det har inte varit bra för någon, nu är det på väg åt rätt håll, jag har äntligen börjat tänka på vad jag äter och inget godis i veckorna. Plus att i samband med att jag hade bestämt mig för att försöka komma tillbaka ut i löparspåret igen, så var det en person som la upp en utmaning och hon skulle börja måndag förra veckan och det passade ju mig perfekt, eftersom det var då jag skulle börja på riktigt. Den här utmaningen innehåller armhävningar, situps, knäböj och plankan. Antalet ökar ju såklart med tiden, det är 28 dagar, och en vilodag här och var. Så här långt har jag fixat det och jag känner mig stolt, för efter första dagen var känslan, hur ska jag kunna göra två till av varje, nu gör jag fler än så.   

Jag hade inte sprungit en meter på två månader  när jag bestämde mig för att springa från punkt A till punkt B på min promenad förra måndagen. Jag mindes det som att den sträckan bara är några hundra meter, men det var faktiskt 800 meter, för er som känner mig som löpare tycker säkert att det låter löjligt att jag sprang 800 meter, men just då var det stort. Jag kände en lycka som jag inte kunde sätta ord på, men jag gjorde det och det var början på min väg tillbaka. Senare samma kväll pratade jag med världens bästa vän, hon fick mig till att bestämma mig för att jag ska springa Sylvesterloppet på "Nyårsafton" dock blir det "bara" 5 km det här året. Just nu handlar det om att skynda långsamt, så man inte skadar sig. Nästa gång jag skulle lägga till en liten springtur, det var i fredags, men då jag hade tvättstugan, så fick jag dela upp det så att jag tog promenad först, sen när nya maskiner var igång så fick det bli löpning, jag ville ju komma dubbelt så långt som senast. Därför bestämde jag mig för att jag skulle springa i minst 10 minuter och jag gjorde det, men det var jobbigare än första stegen som var på måndagen. Igår var det dags igen, trots att det regnade när jag kom hem från jobbet så fanns det inga alternativ från min sida utan jag skulle ut. På förhand hade sambon sagt att han skulle följa med, men jag vill ju inte tvinga ut någon i ruskväder, så han fick göra som han ville och han följde med mig. Vilket var väldigt trevligt. Dock var det höga vattennivåer så vi fick vända på slutet och gå tillbaka, då upptäckte jag till och med att det var snöblandat regn som kom ner. Nu till saken som ni säkert undar över. Hur långt/länge sprang hon igår? Planen igår var delvis att springa en viss sträcka, och delvis minst 15 minuter, när vi var nästan ute vid vägen och jag tar fram och tittar på klockan så har vi bara sprungit i strax under 12 minuter, så jag bara vi fortsätter lite till. Totala sträckan igår blev 2,5 km och tiden på det 15,30. Min kära sambo säger att "Vi ska dubbelt så långt på nyårsafton" och jag bara, ja och under 30 minuter är ju inget orimligt att komma under. Även om vi hade motvind igår och det regnade, så var det grymt "jobbigt", men det kan ju bero på att det fanns väldigt många små backar på den här sträckan som man inte tycker är så farliga normalt sett, men just nu är det blä. Nästa pass får bli på onsdag tror jag nog, det ska ju passa med mina jobbtider och så också. Jag kan nästan lova er att 31 december kommer jag springa 5 km under 30 minuter.   

Ha det underbart där ute och var rädda om varandra!

Februari bjöd inte riktigt på vad jag hade tänkt mig, det är idag 4 veckor sedan jag var ute och sprang senast. Då jag blev förkyld och knockad med feber, så ville jag inte riskera något inför mina kommande lopp. 

Därför har jag valt den försiktiga sidan i februari. Idag ska jag ut och testa hur formen är, hur kroppen svarar. Jag har dock inte i skrivande stund bestämt exakt vilken typ av pass det kommer bli. Jag får väl jaga km i mars istället för februari. Jag vet ju vad jag kan om och när jag pressar mig själv.      

Blir ett kortare inlägg just nu, vem vet kanske blir det ett till senare efter mitt testpass eller vad som blir.

Ha en fortsatt trevlig söndag! 

Hej alla fina människor.

Jag hade som mål att få springa minst 100 km i januari månad, så jag bestämde mig för att köra fyra pass igår, trots att jag sprang 12,7 km i söndags och distansrekord på väldigt länge.    Målet med första passet var att få ihop minst 5 km och det blev plus på kontot. Andra passet ville jag vara ute i minst 40 minuter, det uppnåddes med knapp marginal. På andra turen sprang jag på upptäcksfärd och ja det kunde blivit mycket längre om jag inte varit smart och vänt efter ungerfär halva löptiden 20 minuter och några sekunder. Men det betyder ju att jag troligen hittat en ny runda att upptäcka en annan dag. ;) Tredje passet fick bli  vad det skulle ha blivit sist, eftersom min älskling sa att han gärna kunde springa sista femman med mig. Så tredje passet skulle bli minst 3 km och det blev lite plus där också. Så här långt kände jag mig oförskämt pigg med tanke på söndagens pass i benen, även om låren kändes lite i början på alla pass så här långt. Det började dock kännas lite tungt på tredje, men kände mig så stark som att jag skulle kunna klara vad som helst. 

Kan erkänna att jag är så tacksam för att min älskling ville göra mig sällskap på sista som skulle bli minst 5 km och det blev lite plus även där. Jag sa att han fick öka på slutet om han ville, för jag kände att mina ben inte skulle palla en ökning, men trots att jag sa det högt, så sprang jag sista km 20-25 sekunder snabbare än fjärde km-tiden. Jag kan tydligen öka även när benen skriker nej, så det här sista passet ser jag som ett rent pannbenspass, och ett bevis på att jag har mer att ge än vad jag själv tror. Vem vet kanske jag kan klå min gamla "bästa tid" på Göteborgsvarvet i maj. Totlat blev det 21 km igår. Totalt i januari blev det 102,1 km.

Jag har köpt nya skor, föregående utgåva av Saucony Kinvara 7, ny utgåva på väg, men gillade inte färgen som jag hittade, så satte mig och letade efter förra utgåvan och hittade till super-pris på Stadium då jag använde min Bonus från förra året så blev skon nästintill gratis för mig och sånt gillas. Jag är så nöjd med det klippet och de kommer få stå och vänta lite till på premiärturen, men sparng två av mina fyra pass igår med mina Kinvara 5 som jag också gillar grymt mycket. Annars springer jag bara med Nike, men Saucony Kinvara passar mina fötter helt enkelt.

   Så här ser mina nya fina skor ut. Blir springa snabbt i dem tror jag nog allt. ;)

Dags att ta tag i ny dag och äta frukost mina vänner, men kan avslöja att februarimålet är högt satt vad det gäller antalet km jag vill springa, mer om det i nästa inlägg dock. ;)

Ha en fin tisdag alla!

Äntligen sitter jag på min blogg igen.

Jag har lovat både mig själv och andra på att bli bättre på att blogga det här året.

Jag tänkte börja med att skriva om mina mål för året. Ett delmål på vägen är att minska några kilo i vikt, då jag inte mår bra i mig själv just nu sett till siffran vågen visar plus att mina kläder börjar bli tajta. Så jag bestämde mig med start förra måndagen att nu ska jag sköta kosten, få till min träning så jag får lättare att nå mina löpningsmål för året.    Efter vecka ett är jag så imponerad av mig själv att jag fått än mer inspiration till att fortsätta mitt nya hälsosamma liv. Dessutom har jag en utmaning med några tjejer på jobbet att vi får inte äta godis, dåliga kolhydrater och inget vin fram till nästa löning (vi får lön den 15:e). Den här utmaningen gör att jag har fått börja tänka en aning annorlunda vad det gäller maten, men det finns så många bra alternativ, där har jag mycket hjälp från Team Wellness livstil, så för mig är det väldigt lätt just nu. Jag känner att det här året ska bli mitt år.   

Mina mål med löpningen:

Det målet som jag tränar inför just nu, det är att jag ska kunna springa min snabbaste mil någonsin den 25 mars i Karlskrona. Därefter är det Göteborgsvarvet som är mitt nästa stora träningsmål. Jag vet att man inte ska sikta högt vad det gäller tid på just Göteborgsvarvet, men jag vill ha min bästa varvtid någonsin. Helst personligt rekord, men ja jag vet då SKA jag under två timmar.

Tid på 10 km, under 55 minuter kommer jag vara så nöjd med, men målet jag siktar mot är helst ner mot 52 minuter. Får jag till min träning så vet jag att det är möjligt.

Tid på 21 km (halvmaran i Göteborg) under 2,10,33. Personligt rekord satt på annan bana lyder 2,00,56. Målet är ju såklart under två timmar, och jag tänker göra allt jag kan för att komma så nära som möjligt. 

Dessutom kommer jag att ställa upp i andra trevliga lopp på vägen mot mina mål för att se hur bra jag blivit. Dock är första loppet 25 mars, blir det inte rekord då, så siktar jag mot Växjöloppet 1 maj och 10 km där i så fall.

Följer ett löpprogram på jogg.se som är milen på 50 minuter, jag tänker att siktar jag mot en tid som är bättre än mitt mål, så borde jag kunna fixa mitt mål. Eller hur? Hittils har jag fått till alla löppass enligt det, visserligen har några pass blivit längre än vad programmet säger, men det ser jag som något bra, det borde ju betyda att jag börjar komma upp i de distanserna jag vill ligga på obehindrat. Det är tre till fyra pass i veckan, även lite styrka, men styrkan har jag varit lite för lat med så här långt. Det kommer, jag lovar.

Ha det gott så hörs vi snart igen. 

Kram alla där ute.

God morgon alla fina!

Igår var det ett välgörenhetslopp i Kalmar för Alla välrdens barn, pengarna som de fick in går till "Rädda barnen".

Jag och Simon skulle springa och det stod klart tidigt att vi skulle springa, sen fick vi veta att även bror min skulle vara med (bror var lite för snabb). En kollega till mig var också med och vi hade det väldigt mysigt efter loppet, det får vi göra om snart, men då tar vi ett par glas vin som lyx.

Tillbaka till loppet, Simon och jag taggar varandra inför "tävlingsmoment" och det var mycket som stod på taggningslistan igår.   När starten väl gick hittade jag min bror, så tog rygg på honom, det gick lite för fort kände jag och när jag tittade på klockan, så inser jag att jag inte ställt om den till km-visning igen så jag fick springa i "blindo". Sänkte farten lite efter första km och helt plötsligt ser jag Simon ett 50-tal meter framför mig, försökte inte öka just precis då, men när andra km-passeringen kom och jag såg att den var riktigt dålig sett till mitt mål så fick jag ju öka tempo. Någonstans tänkte jag att det är ju en tävling mot mig själv och den tiden jag har tänkt mig, även ojm jag gärna vill vara första av mig och Simon. Simon har blivit snabb fort, jag har tränat honom bra, så kortare sträckor är han snabb på, även om han tappar tempo bitvis, eftersom han saknar rutin och erfarenheten.    När jag började öka mer så tappade han tempo. På tredje km, så kom en jag känner från Torsås ifatt mig och då ökade jag lite till och kom ifatt henne, låg där ett tag i det tempo som passade mig, men så ökade hon än mer eller om hon höll jämnt tempo det vet jag inte. När det återstod knappt 500 meter kom hennes syster ifatt mig och då ökade jag ännu mer och nästan så jag trodde att jag skulle komma ifatt Simon, men nådde inte hela vägen fram, han var cirka 100 meter före mig i målet, men nästa gång är det jag som är först, för då är det milen som gäller och där har jag rutinen för att lyckas. Bjuder på en bild från igår som jag är väldigt nöjd med.

Ha en bra söndag där ute i regnet som öser ner ( i varje fall hos mig).

Nu har hösten kommit med besked, söndagens kvällspass bestod nämligen av lite blåst och en hel del regn. Men det var ett skönt pass på ett sätt, vetskapen att jag tar mig ut för att springa trots ruskväder, det är viktigt för pannbenet.    Köpte Simon en tunn löparjacka med luva, så att han också ska kunna komma ut i annat väder. Nästa köp får bli en långarmad tröja till honom. Jag tycker det är bra att jag fått med honom i både löparvärlden och Fitline, han säger att han orkar mer och känner sig mer energifylld. Det är bra, för jag märker direkt när jag slarvar både med mat och mina näringstillskott. 

Jag ville få minst 5 km:s löpning igår, efter 1 km frågar Simon om vi ska ta en kort snabb runda istället. Jag svarade att han fick gärna göra det om han ville, men jag vill ha lite längd, eftersom jag hade en kort runda i fredags. Efter cirka 2,5 km:s löpning tänkte jag lite att det här passet får lite sätta nivån på oktober, min lägsta nivå, dock gick det lite snabbare än vad jag hade hoppats på, men det betyder ju samtidigt att jag är snabbare än vad jag vågar tro.    Totalt fick jag ihop 6,21 km igår kväll, trots att det gick "långsamt" på sibna ställen så snittade jag på 5,34 minuter/km och det är jag riktigt grymt nöjd med, med tanke på att jag ville att det skulle varit någon sekund långsammare, men nu vet jag vad jag kan och siktar högt, det är det man ska göra för att nå sina mål och vem vet kanske kan jag sätta ribban lite högre även på milen. Först tar jag sikte på Alla världens barn-loppet i Kalmar nu på lördag, 4,5 km relativt lättlöpt bana och där ska jag under tiden från första året som var 24,48 minuter. Kanske så jag vågar säga att jag ska under 24 minuter. Vem vet?

Avslutar med ett foto på skorna som var mitt sällskap igår, med dem syns jag i varje fall. ;)

Ta hand om er, så hörs vi snart igen!

God afton!

Det är verkligen en god afton ikväll, det jag känner inombords kan inte beskrivas i ord, men ska ändå göra ett försök.   

Jag har varit ute på ett löppass ikväll som jag sa på förhand skulle vara lätt, det kändes väldigt lätt och efter 3 km låg jag i behagligt 5,30 min/km och tyckte det var grymt. Tanken just då var "underbart att jag kan hålla det här tempot och inte tycker det är jobbigt". Därefter körde jag lite lyktstolpsjakt, när jag såg att det inte var så långt kvar till 4 km:s pipet så körde jag fullt ös.   

Femte kilometern köttade jag på rätt bra och fick snabbaste femman så här långt det här året, skönt, nu kommer resultaten som jag så länge velat ha. Så nu drömmer jag om min snabbaste mil mer än någonsin förr och tro mig, den kommer komma. Mitt rekord i dagsläget på 10 km:s löpning på ett lopp är 55,46 minuter. Loppet där det rekordet ska flyga och fara är Nyårsafton på Sylvesterloppet i Kalmar.

Kvällens pass skulle bli minst 6 km lätt löpning, det var så jag uttryckte mig innan jag gick ut. Det kändes väldigt lätt och första km var bra och det fortsatte i bra tempo som för mig är ganska snabbt, jag reggar alla mina pass på sajten jogg.se och där kan man se sitt genomsnitt på snabbaste passet senaste året på distanser som är 5 km eller mer. Passet i fredags ville jag skulle vara det snabbaste sett till genomsnittet det senaste året, så jag ville ha bättre än 5,41 Min/km då plus att jag gärna ville slå min kära Simon då han hade snabbaste 5 km på min klocka, jag lyckades med båda. Genomsnittet blev i fredags 5,28 min/km. 

När jag stannade klockan ikväll och fick se totalerna så hade jag än en gång lyckats med snabbaste femman och genomsnittet är nu 5,25 min/km och jag känner mig så stolt och lycklig. Jag är hög på endorfiner (eller vad det nu heter) ;) Jag känner att jag är starkare i min löpning nu och med helt fantastiska produkter från Fitline så känner jag att jag är på god väg att ta träningen ytterliggare ett steg och det känns så grymt underbart. Känslan att jag lilla jag känner mig stark i löpningen den är helt magisk, nästa lopp som kommer är till förmån av "Världens barn". Då blir det fullt ös i 4,5 km och Simon och jag ska kötta och peppa varandra. Jag är så stolt över att han har blivit så bra att han är redan en grym löpare.   

Ny dag väntar imorgon, så säger puss och kram, va rädda om varandra.

Hej hopp alla glada löpare eller icke löpare!

Trevligt att just du valt att titta in här på min blogg just nu ikväll den här fredagen då jag bestämde mig för att börja skriva igen. Det var länge sen sist, men nu ska jag ta träningen till en annan nivå.

Jag känner mig på gång och jag börjar få de resultat jag så länge velat se.

Nästa mål som jag tränar inför nu är min snabbaste mil någonsin, men jag har ännu inte uttalat tidsmålet högt och tänker hålla på det ett tag till. Loppet där mitt gamla rekord ska fara och flyga är Sylvesterloppet i Kalmar på Nyårsafton.

Det har hänt mycket bra saker i mitt liv sedan senaste inlägget, vissa av de här sakerna gör kanske att jag har vågat tro mer på vad jag kan lyckas med och en del beslut har varit svåra och tuffa, men för allas bästa så vet jag att det är rätt beslut jag tagit det här året, och så här långt har det varit mitt år, låt det fortsätta och ge mig en grym avslutning på det här året och en grym inledning på nästa år.

Jag kommer för det mesta att skriva om min träning som ska leda mig fram till snabbaste tiden någonsin på en mil och efter det har jag tänkt satsa på mitt snabbaste "Göteborgsvarv" i maj nästa år, vi får väl se hur det blir med den saken, men som sagt jag känner mig verkligen på gång nu. 

Snart väntar ett löparpass i härlig septembersol och en fin höstkväll.

Tänd ljus och mys på när mörkret kommer.

Trevlig fredagskväll till er alla!