Här kommer lite tankar om livet i allmänhet.

När inser en artist att han eller hon är slut som just artist? När inser en löpare att det är dags att lägga ner sin karriär? Då tänker jag i första hand på elitlöpare.

Visst många artister håller hur länge som helst, nästan livet ut, medans andra medelmåttiga borde inse i tid när deras storhet som artist är över, och sluta på topp. Tänker dock inte nämna artisten jag tänker på just nu vid namn eller skriva något som gör att ni kan lista ut vem jag tänker på. Men hennes stora tid var på 80 och 90-talen, om ni frågar mig. Finns kanske några stycken man skulle kunna placera där. ;)

Löparen då? När ska man sluta med sin elitnivå? När skadorna avlöser varann eller när man har nåt sina mål man strävat efter? Eller ska man helt enkelt sluta med flaggan i topp? När man tagit guldet eller den där först-platsen man strävat efter? Svårt och veta när man ska sluta med löpning, nu tänker ni kanske att jag fundera på att sluta, men nej det kommer inte hända så länge jag mår bra och känner mig piggare tack vare löpningen. 

Mina två stora mål jag har nu i första hand är att klara Göteborgsvarvet i maj på under 2 timmar, sätter ett högt mål trots att jag vill en bra bit under två timmar, men kommer jag under den magiska gränsen för mig, så kommer jag vara en väldigt lycklig tjej.   I andra hand är det att klara mig i mål på Stockholm marathon, där har jag inget tidsmål ännu, då jag inte ens vart i närheten av att löpa så långt ännu. Vill dock hinna med distansen i varje fall en gång innan det är dags för the big day.  Vill ju bli lite snabbare på kortare sträckor på vägen.   

Hur får man allt att funka med det vanliga vardagliga livet? Man får väl helt enkelt ta vara på livets små guldkorn. Eftersom jag jobbar varannan helg, så måste ju myset inte vara på helgen. Myset får helt enkelt anpassas efter hur livet ser ut, det är olika från familj till familj. Finns de som jobbar månd-fred och då blir det kanske mys med fam på fred eller lörd, träff med nära och kära. För de som jobbar i vården och kanske jobbar både jul och nyår, midsommar och påsk så ser ju firande ut på olika sätt. Jag tror det är bra att alla är olika, och att det är därför man komplettera varann så bra, det kan vara sambon, vännerna eller syskon, föräldrar. Hur eller hur var rädda om varann, visa dem ni älskar att ni gör det, ta vara på livet och era nära och kära.

Puss och kram!

 

Alice

24 september 2012 22:58

Jag tror inte att det är så enkelt att lägga av, att bara bestämma att nu slutar jag som artist för jag är inte lika stor längre. Eller nu slutar jag som elitidrottare för skadorna har kommit på löpande band.

Dessa människor har ju blivit stora tack vare oerhört mycket jobb och slit genom åren. Förmodligen har de offrat mycket socialtid och förmodligen betalat med att aldrig få vara anonyma. Deras livsstil blir ju också deras identitet.
Att lägga av när man är på topp kan liknas vid att amputera en frisk del av mig själv.
Men vad vet jag, detta är mina funderingar. Jag vet hur dåligt jag hade mått av att behöva lägga löparskorna på hyllan på grund av skador, hur skulle då inte någon annan må som har löpningen som levebröd,som kanske till och med bidrar till att resten av familjen får en guldkant på tillvaron.

Intressant frågeställning :)

http://djuptochytligt.bloggplatsen.se

Linda Karlsson

25 september 2012 22:19

Tack för dina tankar Alice. Var precis det här jag hade hoppats på. :)

Det är säkert är svårt beslut att ta när den tiden kommer. Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kan inte riktigt fatta vart det här året har tagit vägen. Kollade när jag senast skrev något, och det var i mars, det är ju en hel evighet sedan. Nu är det dags att ta tag i det som jag inte brytt mig om direkt sedan semestern, jag har ätit gott och ...

Februari bjöd inte riktigt på vad jag hade tänkt mig, det är idag 4 veckor sedan jag var ute och sprang senast. Då jag blev förkyld och knockad med feber, så ville jag inte riskera något inför mina kommande lopp.    Därför har jag valt den försik...

Hej alla fina människor.   Jag hade som mål att få springa minst 100 km i januari månad, så jag bestämde mig för att köra fyra pass igår, trots att jag sprang 12,7 km i söndags och distansrekord på väldigt länge.    Målet med första passet var at...

Äntligen sitter jag på min blogg igen. Jag har lovat både mig själv och andra på att bli bättre på att blogga det här året.   Jag tänkte börja med att skriva om mina mål för året. Ett delmål på vägen är att minska några kilo i vikt, då jag inte...

God morgon alla fina! Igår var det ett välgörenhetslopp i Kalmar för Alla välrdens barn, pengarna som de fick in går till "Rädda barnen".   Jag och Simon skulle springa och det stod klart tidigt att vi skulle springa, sen fick vi veta att även ...