Har aldrig vart så nervös inför ett lopp, som jag var igår. Vet faktiskt inte varför. Det jag vet är att jag skulle se loppet som ett träningspass, sen vet jag att jag sprang på några av vägarna på Jämjöhalvan när jag gick på Jändelskolan, men om detta skulle vara orsaker till min nervositet det vet jag inte.

Vi var nere en stund före nio och starten skulle gå först 10.30 så det var gott om tid. Det var mkt som spelade in, vädret var inte vad jag hoppats på, men ändå väldigt bra löparväder. Det fanns några trogna publikhejare som stod längs banan som hejade på alla som sprang förbi.

Vi tar det från början. Så träffade jag min systerson strax före start, en kvart eller nåt sånt. Som vanligt så har han ju ont i magen....nerver, kan det vara så att vi är släkt?   

Så vid 10,30 går starten, och vips är vi iväg....jag öppnar på tok för snabbt första km, och det håller i sig tempot....jag som skulle ta det lugnt i starten. Jag löper på, försöker hålla igen, men allt känns bra, så jag tänker att jag kör på, så får vi se hur länge det håller, ska ju löpa samma bana 4 varv....

Ett varv i taget, helst vill jag springa hela vägen och då vet jag att jag har mitt rekord. Första varvet eller första 5 km går på 27-28 min, några min tillgodo på 6 min:s tempo per km.    Första vätskekontrollen kommer och jag tar en mugg vatten, mest för att få blöta munnen detta varv, vill inte dricka så mkt efter första varvet. Tempot fortsätter ligga lite för högt för att jag ska orka hela vägen, men bryr mig faktiskt inte utan byter tänk under andra varvet att jag kör på och försöker ha mina min tillgodo. När jag passera 10 km skylten, starx efter den står pappa och mamma. Pappa skriker att första milen är under timmen, den var till och med under 58 min, vilket betyder att något bra är på väg att hända, men ännu är det två varv kvar. Denna gång  försöker jag dricka en del vatten. Vill ju inte förlora för mkt vätska. Jag behåller tempot bra även på tredje varvet, jag blir taggad av de som finns längs banan och hejar på alla, ökar till och med tempo bitvis.    När jag är på väg mot 15 km:s skylten tar jag en titt på klockan och ser att detta ser bra ut. Strax innan den jobbiga backen kommer min bror och hejar/ skriker att det ser bra ut. Frågar vad tiden säger och jag skriker att det ser bra ut. Svaret jag får är " Att bit ihop nu sista varvet, detta fixar du". Backen är inte rolig nu, tunga ben, men jag försöker bita ihop. Dock kommer en svacka strax efter 16 km, där inser jag att jag ser inga löpare före mig och inga löpare efter mig, men vet att det ska finnas löpare efter mig. Nu sänker jag tempot så pass att jag ligger ett par km 6,32 och 6,39. Det som jag har i tankarna är att har jag sprungit så här långt så ska jag väl klara sista km:arna också, nu är det dock 4 km när jag börjar tänka så. Har ju på träning sprungit både 16-17-18 km utan att gå, kommer jag till 18 nu med så ska jag inte gå idag och så är det med det. Fixar 18 km och då börjar jag räkna ner för nu börjar det bli lite småjobbigt, men jag biter ihop tittar på klockan och den totala tiden, och der att det finns hopp om att kunna vara under två timmar när jag passera 20 km, så jag försöker höja tempot något och det lyckas faktiskt. Så jag springer förbi 20 km:s skylten på 1,59,10. Strax därefter hör jag hur någon kommer bakom, jag ligger före uppför backen och strax innan vi ska över vägen då springer han förbi och jag kan inte svara har inget kvar att ge. Försöker dock höja min fart när jag ser målet, det lyckas men kommer inte förbi "Bosse". Min klocka stannar på 2,06,13 och jag bara vrålar ut min glädje, och jag kan knappt prata efter målgång. En obeskrivlig lycka känner jag, jag fick springa hela vägen, slog personligt rekord med 17 min nånting, om vi ska ta tiden från Göteborgsvarvet. Nu är det inte många minuter kvar till jag har två timmar som inget. Vill tacka alla som tror på mig och alla som trott att jag ska fixa detta ni betyder så himla mycket. Nu vet jag att får jag till timpassen ute i löparspåret, så fixar jag maran hur lätt som helst, med kanske en bra första-tid. =)

Då bilderna från årets Jämjöhalvan inte kommit upp i Galleriet  ännu så får ni hålla tillgodo med bilderna från förra årets lopp, då jag löpte halva sträckan 10,55 km. I år var det 21,1 km och jag är så stolt!!!

Jag som har rosa på mig. ;) 132 är nummerlappen!!

Just nu känns det sådär inför lördagen, dagens lugna distanspass blev ett pass där pannbenet kämpade mot stela vader som skrek hela passet igenom att stopp stanna, sluta spring. Lyckades dock få ihop 4,22 km innan jag gav upp hoppet om antingen 6 km eller 40 min:s lugn löpning. Visserligen är jag nöjd över att jag tog mig ut...är väl det som räknas. Nu blir det vila fram till Jämjöhalvan på lördag.   

Lilllördag idag ju......men för mig blir det frukt och film.

Blir ett kort inlägg, kommer ett längre efter lördagens lopp.....har inga förhoppningar, men får jag till flytet så som i lördags, då vet jag att jag kan få en bättre tid än i Göteborg.

Får jag springa hela vägen kommer jag vara nöjd och det få vara mitt mål för stunden.

Idag kom en bok, som handlar om att springa långt halvamara eller mara och det är typ 2 mån sedan jag beställde denna bok, så först visste jag inte vad sambon pratade om när han sa att det var post till mig.    Nu vet jag och jag har väntat på denna bok, så pass länge att jag glömt bort att den var beställd. Så kan det gå, men välkommen vart den hur eller hur.

Tänkte fota den, men den bilden får komma i nästa inlägg.

Tillbaka till dagens pass...det ett riktigt grispass, vill inte att det ska kännas så här från start på lördag, för då vet jag att det blir två plågsamma mil som väntar. Vaderna ville inte som jag idag helt enkelt, men jag kämpade på och stannade och stretchade ett par ggr, men idag hjälpte det inte. Dock så är jag glad att jag kom ut och fick göra det jag gillar så mkt.

Ha en underbar onsdag!

Mitt tidsmål igår lördagen 10 november var att jag skulle vara ute och springa minst 1h och 10 min. Längden var som vanligt inte så viktig, även om jag gärna ville vara nämre 15 km än 10 km, just kanske eftersom jag ska springa halvmaran om en vecka.    Planen såg ut så här 4 första km skulle gå lugnt och skönt, därefter skulle jag öka tempo så pass att jag hamnade en bit under 6 min:s tempo/ km, för att låta det gå lite lugnare mot slutet igen.

4 inledande km gick helt enligt planen.....likaså ökningen som jag hade tänkt behålla 4-5 km, helt plötsligt så är även 6:e (10:e) km under 6 min, och där och då vaknade en liten djävul i mig. Någonstans långt bak i huvudet tänkte jag att om jag lyckas hålla tempo någorlunda, så kan jag få en bra genomsnittstid.....så 11-12 km låg jag strax över 6 min per km, för att sedan lyckas öka igen km 13-14.    När jag stannar klockan hemma så har jag vart ute i 1h och 25 min, och LYCKAN är obeskrivlig......plus att Sista 200 meterna hade jag min sambos bror som ropade Heja Heja......Tack det fick mig att springa runt huset och då hade jag sprungit 14,1 km. Det var nästan att jag började gråta när jag pluggade in klockan i datorn och såg att snitt tiden per km blev 6,01 min. 

Känslan jag tar med mig till nästa helg är en skön känsla, allt känns bra och jag känner ett lugn inför Jämjöhalvan, även om det är lite längre än 14,1 km så känns det bra denna gång. Känslan jag tog med mig till Göteborgsvaravet var en stressad känsla, så det är skönt att det inte är den känslan som följer med till Jämjö.

Lyckas jag hålla mitt tempo och inte förhasta mig första varvet, så tror jag att tiden från Göteborg försvinner ganska så lätt. Det kommer vara en 4-varvs bana nästa lördag, något jag inte är van vid, men jag har sprungit några pass tidigare iår som varit samma varv, så det känns rätt lovande det också.

Plus att jag har ju löpt varav efter varv på något som vi kallar Sahara, där mäter ett varav ca 270 meter...

De löppass som jag hoppas få till före Jämjöhalvan är ett intervallpass och ett lite lugnare distanspass på onsdag, sen vila fram till lördag. Vill även lyckas få till något styrkepass.   

Ha en underbar söndag!!

Då har jag slutligen bestämt mig, så igår kväll anmälde jag mig och betalde in avgiften till Jämjöhalvan 21,1 km så nästa lördag då smäller det!! ;) Lite mest för att ge mig något att se fram emot och jag vill ju vara med, men siktar inte på nån särskild tid utan mer att få springa hela vägen den här gången, fick ju tyvärr gå en hel del då jag fick problem med högerfoten på Göteborgsvarvet.    Så nu hoppas jag att allt håller hela vägen in i mål.

Idag blev det ett snabbare pass mot vad jag fått till på sistone, plus att det blev längre än vaf jag trott från början. Så det känns super nu. 6 km någon typ av snabbdistans. Imorgon blir det ett längre pass tidsmässigt sett, måste ju se till att vara ute över en timme, så jag vet vad som vänta om en vecka. ;) Kanske inte så smart att köra som jag gör, men kommer ju mest se Jämjöhalvan som ett träningspass och jag hoppas att jag är där jag vill vara med min träning då och där.   

Lyckas jag få till ett pass på 12-14 km totalt sett, så kommer jag vara supernöjd med morgondagens pass, kommer dock sätta en tid på hur länge jag ska vara ute, och sen får det bli så långt som det blir.

Ha en go fredag alla!   You are always on my mind.....

Ett riktigt gott intervallpass har jag fått till idag. =) Vart inte så nöjd, med de vanliga intervallerna, så jag körde lite till....

Tog bilen hem till föräldrarna idag för att köra mitt intervallpass. Uppjogg ca 10 min, för mig blev det löpskolövningar, plus 1,6 km jogg på 9,29 min. Efter detta var det dags för intervaller 2x4 min, 2x3 min och 2x2 min med serievila 90 sek. Dock bleb det blåsigt och jag fick motvind, så fick byta runda på mitt intervallpass, men kände mig inte nöjd då andra setet gick långsammare än första gjorde. Så därför tog jag beslutet att sätta klockan på 1 min, och 12 km/h, vilket blir 200 meter för den som kan räkna snabbt, ville utmana mig själv helt enkelt. Kan lova er att det gick bra mkt snabbare än 12 km/h, låg snarare och snittade på 14 km/h, så jag är supernöjd med dessa utmaningsintervaller. Så var det ju nerjogg kvar också, där tog det emot att börja löpa efter de tuffa 1 min:arna, men jag tog mig i kragen och började jogga lugnt lugnt, kände att jag behövde dessa lugna km i benen. Totalt löpta km idag blev 8,64 och det vart längre än vad jag först trott så det känns super efter dagens pass.

Nu återstår att besluta om Jämjöhalvan.....vill  ju vara med och springa. Milen känner jag att jag kanske inte kommer löpa så fort som jag skulle vilja. Halvmaran kräver lite mer, men min tanke är att jag ska se den som ett träningspass i så fall, om jag hunnit så långt i min egna plan till nästa helg.       

Beslut kommer tas senast imorgon eller möjligen torsdag, sista anmälan för att det ska bli billigt är på fredag, och kalla mig snål Smålläning som inte vill betala 50 kr extra.    Det är så det är!!

Må gott tills vi hörs igen!

Jag ska inte säga att jag har kommit in i flytet, men jag får till de passen jag vill ha, med andra ord så kommer jag ut de dagar jag vill springa. Igår skulle jag haft vilodag, men det blev ett snabbt konstigt pass, skulle testa en sak, som visade sig vara fel app efter passet, så efter några hundra meter bytte jag taktik och körde med Ledin 40 år som artist i lurarna och endomondo som mätare av hur långt jah sprang. Fort gick det så jag får väl säga att det kan ha vart därför benen kändes svårstartade idag. 

Först så blev det en promenad med sambon i regnet, kändes väl sådär att byta om till löparkläder efter det, men gjorde det ändå!!    Så när jag kom ut så vart det fortfarande regn, men det upphörde efter ungefär halva passet, var riktigt skönt väder att löpa i. Dagens tidsmål satte jag till minst 45 minuters löpning. När jag hade mina 45 min så kändes benen pigga, så jag bestämde mig för att ta en extra knix som jag skulle ta, om jag inte hade 45 min på ett visst ställe.....så nu blev det 51,36 min löpning och distansen slutade på 8,62 km. Känns helt underbart.   Vad som blev en överraskning för mig var att jag var under 6 min:s tempo i genomsnitt per km, så total lycka kan man säga att det är nu. Nästan så jag ska unna mig lite chips ikväll.    Tror nog att det får bli vilodag imorgon, i varje fall när det gäller löpningen. Möjligen att jag kör ett styrkepass när jag kommer hem från jobbet.   

Ett par sådana här skor skulle inte vara dumma om det blir halt och sånt där svårt underlag i vinter.

Vi får väl se vad plånboken tycker när det väl blir dags för de riktigt hala  väglaget.   

Det jag vill nu är att få 4 löppass i veckan, och att jag når de tiderna jag vill, bestämmer ju på förhand hur lång tid jag ska vara ute på varje pass, och jag måste få ihop dessa minuter, annars får jag springa längre.  Sen kan jag inte heller avgöra om jag ska springa i Jämjö, om jag ska springa hur långt ska jag då springa? 1 mil eller 21,1 km? Det är den stora frågan nu.....hörs en annan dag!

Idag var det dags för ett löppass igen. Har ett prog som jag har som riktmärke, men har bestämt att jag inte ska följa slaviskt. Det passet som jag kommer köra därefter blir intervallpasset som ligger på tisdagar. Tycker det är så utmanande och ha ett sånt pass i veckan, så det passet kommer jag följa.

Så nu har jag bestämt mig för att lägga all fokus på hur lång tid jag är ute och springer/ joggar. Har ett par löparvänner i detta avlånga land som satt massa funderingar i huvudet på mig nu. Vet inte vart detta ska sluta, men det finns två riktigt bra orsaker till att jag inte ska anta denna utmaning, nummer ett så går detta lopp 4 aug, kan vara riktigt varmt då (inte bra för mig), nummer två, det är längre än marathon.....det säger väl allt!!

Idag var min plan att vara ute minst 30 min, och det fick bli så långt det ville. Klockan slutade på 31,48 min och distansen blev 5,41 km, plus att jag fick ett ryck och körde fartlek mitt i passet och upprepade ett par tre ggr. Känns roligt att lägga fokus på något annat än distans just nu. Km kommer när de kommer, så är det med det. Kanske kommer köra några snabbdistanspass också bara för att inte glömma att jag vill vara snabb, samtidigt som jag vill vara uthållig.   

Att jag skulle komma i mål som nummer ett av kvinnor i min klass jag ställer upp, det kommer inte att hända, men ändå en rolig bild, och jag tror att någon skulle bli väldigt stolt över mig om jag faktiskt fixade detta!!     Säger inte vem, men några av er som läser bloggen vet nog vem jag tänker på, någon som står mig väldigt nära. Plus att jag skulle känna att jag är BÄST, även om det bara varar då.

Puss på er!