Här kommer lite tankar om livet i allmänhet.

När inser en artist att han eller hon är slut som just artist? När inser en löpare att det är dags att lägga ner sin karriär? Då tänker jag i första hand på elitlöpare.

Visst många artister håller hur länge som helst, nästan livet ut, medans andra medelmåttiga borde inse i tid när deras storhet som artist är över, och sluta på topp. Tänker dock inte nämna artisten jag tänker på just nu vid namn eller skriva något som gör att ni kan lista ut vem jag tänker på. Men hennes stora tid var på 80 och 90-talen, om ni frågar mig. Finns kanske några stycken man skulle kunna placera där. ;)

Löparen då? När ska man sluta med sin elitnivå? När skadorna avlöser varann eller när man har nåt sina mål man strävat efter? Eller ska man helt enkelt sluta med flaggan i topp? När man tagit guldet eller den där först-platsen man strävat efter? Svårt och veta när man ska sluta med löpning, nu tänker ni kanske att jag fundera på att sluta, men nej det kommer inte hända så länge jag mår bra och känner mig piggare tack vare löpningen. 

Mina två stora mål jag har nu i första hand är att klara Göteborgsvarvet i maj på under 2 timmar, sätter ett högt mål trots att jag vill en bra bit under två timmar, men kommer jag under den magiska gränsen för mig, så kommer jag vara en väldigt lycklig tjej.   I andra hand är det att klara mig i mål på Stockholm marathon, där har jag inget tidsmål ännu, då jag inte ens vart i närheten av att löpa så långt ännu. Vill dock hinna med distansen i varje fall en gång innan det är dags för the big day.  Vill ju bli lite snabbare på kortare sträckor på vägen.   

Hur får man allt att funka med det vanliga vardagliga livet? Man får väl helt enkelt ta vara på livets små guldkorn. Eftersom jag jobbar varannan helg, så måste ju myset inte vara på helgen. Myset får helt enkelt anpassas efter hur livet ser ut, det är olika från familj till familj. Finns de som jobbar månd-fred och då blir det kanske mys med fam på fred eller lörd, träff med nära och kära. För de som jobbar i vården och kanske jobbar både jul och nyår, midsommar och påsk så ser ju firande ut på olika sätt. Jag tror det är bra att alla är olika, och att det är därför man komplettera varann så bra, det kan vara sambon, vännerna eller syskon, föräldrar. Hur eller hur var rädda om varann, visa dem ni älskar att ni gör det, ta vara på livet och era nära och kära.

Puss och kram!