God morgon alla fina!

Igår var det ett välgörenhetslopp i Kalmar för Alla välrdens barn, pengarna som de fick in går till "Rädda barnen".

Jag och Simon skulle springa och det stod klart tidigt att vi skulle springa, sen fick vi veta att även bror min skulle vara med (bror var lite för snabb). En kollega till mig var också med och vi hade det väldigt mysigt efter loppet, det får vi göra om snart, men då tar vi ett par glas vin som lyx.

Tillbaka till loppet, Simon och jag taggar varandra inför "tävlingsmoment" och det var mycket som stod på taggningslistan igår.   När starten väl gick hittade jag min bror, så tog rygg på honom, det gick lite för fort kände jag och när jag tittade på klockan, så inser jag att jag inte ställt om den till km-visning igen så jag fick springa i "blindo". Sänkte farten lite efter första km och helt plötsligt ser jag Simon ett 50-tal meter framför mig, försökte inte öka just precis då, men när andra km-passeringen kom och jag såg att den var riktigt dålig sett till mitt mål så fick jag ju öka tempo. Någonstans tänkte jag att det är ju en tävling mot mig själv och den tiden jag har tänkt mig, även ojm jag gärna vill vara första av mig och Simon. Simon har blivit snabb fort, jag har tränat honom bra, så kortare sträckor är han snabb på, även om han tappar tempo bitvis, eftersom han saknar rutin och erfarenheten.    När jag började öka mer så tappade han tempo. På tredje km, så kom en jag känner från Torsås ifatt mig och då ökade jag lite till och kom ifatt henne, låg där ett tag i det tempo som passade mig, men så ökade hon än mer eller om hon höll jämnt tempo det vet jag inte. När det återstod knappt 500 meter kom hennes syster ifatt mig och då ökade jag ännu mer och nästan så jag trodde att jag skulle komma ifatt Simon, men nådde inte hela vägen fram, han var cirka 100 meter före mig i målet, men nästa gång är det jag som är först, för då är det milen som gäller och där har jag rutinen för att lyckas. Bjuder på en bild från igår som jag är väldigt nöjd med.

Ha en bra söndag där ute i regnet som öser ner ( i varje fall hos mig).

Nu har hösten kommit med besked, söndagens kvällspass bestod nämligen av lite blåst och en hel del regn. Men det var ett skönt pass på ett sätt, vetskapen att jag tar mig ut för att springa trots ruskväder, det är viktigt för pannbenet.    Köpte Simon en tunn löparjacka med luva, så att han också ska kunna komma ut i annat väder. Nästa köp får bli en långarmad tröja till honom. Jag tycker det är bra att jag fått med honom i både löparvärlden och Fitline, han säger att han orkar mer och känner sig mer energifylld. Det är bra, för jag märker direkt när jag slarvar både med mat och mina näringstillskott. 

Jag ville få minst 5 km:s löpning igår, efter 1 km frågar Simon om vi ska ta en kort snabb runda istället. Jag svarade att han fick gärna göra det om han ville, men jag vill ha lite längd, eftersom jag hade en kort runda i fredags. Efter cirka 2,5 km:s löpning tänkte jag lite att det här passet får lite sätta nivån på oktober, min lägsta nivå, dock gick det lite snabbare än vad jag hade hoppats på, men det betyder ju samtidigt att jag är snabbare än vad jag vågar tro.    Totalt fick jag ihop 6,21 km igår kväll, trots att det gick "långsamt" på sibna ställen så snittade jag på 5,34 minuter/km och det är jag riktigt grymt nöjd med, med tanke på att jag ville att det skulle varit någon sekund långsammare, men nu vet jag vad jag kan och siktar högt, det är det man ska göra för att nå sina mål och vem vet kanske kan jag sätta ribban lite högre även på milen. Först tar jag sikte på Alla världens barn-loppet i Kalmar nu på lördag, 4,5 km relativt lättlöpt bana och där ska jag under tiden från första året som var 24,48 minuter. Kanske så jag vågar säga att jag ska under 24 minuter. Vem vet?

Avslutar med ett foto på skorna som var mitt sällskap igår, med dem syns jag i varje fall. ;)

Ta hand om er, så hörs vi snart igen!