Hej alla fina människor.

Jag hade som mål att få springa minst 100 km i januari månad, så jag bestämde mig för att köra fyra pass igår, trots att jag sprang 12,7 km i söndags och distansrekord på väldigt länge.    Målet med första passet var att få ihop minst 5 km och det blev plus på kontot. Andra passet ville jag vara ute i minst 40 minuter, det uppnåddes med knapp marginal. På andra turen sprang jag på upptäcksfärd och ja det kunde blivit mycket längre om jag inte varit smart och vänt efter ungerfär halva löptiden 20 minuter och några sekunder. Men det betyder ju att jag troligen hittat en ny runda att upptäcka en annan dag. ;) Tredje passet fick bli  vad det skulle ha blivit sist, eftersom min älskling sa att han gärna kunde springa sista femman med mig. Så tredje passet skulle bli minst 3 km och det blev lite plus där också. Så här långt kände jag mig oförskämt pigg med tanke på söndagens pass i benen, även om låren kändes lite i början på alla pass så här långt. Det började dock kännas lite tungt på tredje, men kände mig så stark som att jag skulle kunna klara vad som helst. 

Kan erkänna att jag är så tacksam för att min älskling ville göra mig sällskap på sista som skulle bli minst 5 km och det blev lite plus även där. Jag sa att han fick öka på slutet om han ville, för jag kände att mina ben inte skulle palla en ökning, men trots att jag sa det högt, så sprang jag sista km 20-25 sekunder snabbare än fjärde km-tiden. Jag kan tydligen öka även när benen skriker nej, så det här sista passet ser jag som ett rent pannbenspass, och ett bevis på att jag har mer att ge än vad jag själv tror. Vem vet kanske jag kan klå min gamla "bästa tid" på Göteborgsvarvet i maj. Totlat blev det 21 km igår. Totalt i januari blev det 102,1 km.

Jag har köpt nya skor, föregående utgåva av Saucony Kinvara 7, ny utgåva på väg, men gillade inte färgen som jag hittade, så satte mig och letade efter förra utgåvan och hittade till super-pris på Stadium då jag använde min Bonus från förra året så blev skon nästintill gratis för mig och sånt gillas. Jag är så nöjd med det klippet och de kommer få stå och vänta lite till på premiärturen, men sparng två av mina fyra pass igår med mina Kinvara 5 som jag också gillar grymt mycket. Annars springer jag bara med Nike, men Saucony Kinvara passar mina fötter helt enkelt.

   Så här ser mina nya fina skor ut. Blir springa snabbt i dem tror jag nog allt. ;)

Dags att ta tag i ny dag och äta frukost mina vänner, men kan avslöja att februarimålet är högt satt vad det gäller antalet km jag vill springa, mer om det i nästa inlägg dock. ;)

Ha en fin tisdag alla!

Äntligen sitter jag på min blogg igen.

Jag har lovat både mig själv och andra på att bli bättre på att blogga det här året.

Jag tänkte börja med att skriva om mina mål för året. Ett delmål på vägen är att minska några kilo i vikt, då jag inte mår bra i mig själv just nu sett till siffran vågen visar plus att mina kläder börjar bli tajta. Så jag bestämde mig med start förra måndagen att nu ska jag sköta kosten, få till min träning så jag får lättare att nå mina löpningsmål för året.    Efter vecka ett är jag så imponerad av mig själv att jag fått än mer inspiration till att fortsätta mitt nya hälsosamma liv. Dessutom har jag en utmaning med några tjejer på jobbet att vi får inte äta godis, dåliga kolhydrater och inget vin fram till nästa löning (vi får lön den 15:e). Den här utmaningen gör att jag har fått börja tänka en aning annorlunda vad det gäller maten, men det finns så många bra alternativ, där har jag mycket hjälp från Team Wellness livstil, så för mig är det väldigt lätt just nu. Jag känner att det här året ska bli mitt år.   

Mina mål med löpningen:

Det målet som jag tränar inför just nu, det är att jag ska kunna springa min snabbaste mil någonsin den 25 mars i Karlskrona. Därefter är det Göteborgsvarvet som är mitt nästa stora träningsmål. Jag vet att man inte ska sikta högt vad det gäller tid på just Göteborgsvarvet, men jag vill ha min bästa varvtid någonsin. Helst personligt rekord, men ja jag vet då SKA jag under två timmar.

Tid på 10 km, under 55 minuter kommer jag vara så nöjd med, men målet jag siktar mot är helst ner mot 52 minuter. Får jag till min träning så vet jag att det är möjligt.

Tid på 21 km (halvmaran i Göteborg) under 2,10,33. Personligt rekord satt på annan bana lyder 2,00,56. Målet är ju såklart under två timmar, och jag tänker göra allt jag kan för att komma så nära som möjligt. 

Dessutom kommer jag att ställa upp i andra trevliga lopp på vägen mot mina mål för att se hur bra jag blivit. Dock är första loppet 25 mars, blir det inte rekord då, så siktar jag mot Växjöloppet 1 maj och 10 km där i så fall.

Följer ett löpprogram på jogg.se som är milen på 50 minuter, jag tänker att siktar jag mot en tid som är bättre än mitt mål, så borde jag kunna fixa mitt mål. Eller hur? Hittils har jag fått till alla löppass enligt det, visserligen har några pass blivit längre än vad programmet säger, men det ser jag som något bra, det borde ju betyda att jag börjar komma upp i de distanserna jag vill ligga på obehindrat. Det är tre till fyra pass i veckan, även lite styrka, men styrkan har jag varit lite för lat med så här långt. Det kommer, jag lovar.

Ha det gott så hörs vi snart igen. 

Kram alla där ute.

God morgon alla fina!

Igår var det ett välgörenhetslopp i Kalmar för Alla välrdens barn, pengarna som de fick in går till "Rädda barnen".

Jag och Simon skulle springa och det stod klart tidigt att vi skulle springa, sen fick vi veta att även bror min skulle vara med (bror var lite för snabb). En kollega till mig var också med och vi hade det väldigt mysigt efter loppet, det får vi göra om snart, men då tar vi ett par glas vin som lyx.

Tillbaka till loppet, Simon och jag taggar varandra inför "tävlingsmoment" och det var mycket som stod på taggningslistan igår.   När starten väl gick hittade jag min bror, så tog rygg på honom, det gick lite för fort kände jag och när jag tittade på klockan, så inser jag att jag inte ställt om den till km-visning igen så jag fick springa i "blindo". Sänkte farten lite efter första km och helt plötsligt ser jag Simon ett 50-tal meter framför mig, försökte inte öka just precis då, men när andra km-passeringen kom och jag såg att den var riktigt dålig sett till mitt mål så fick jag ju öka tempo. Någonstans tänkte jag att det är ju en tävling mot mig själv och den tiden jag har tänkt mig, även ojm jag gärna vill vara första av mig och Simon. Simon har blivit snabb fort, jag har tränat honom bra, så kortare sträckor är han snabb på, även om han tappar tempo bitvis, eftersom han saknar rutin och erfarenheten.    När jag började öka mer så tappade han tempo. På tredje km, så kom en jag känner från Torsås ifatt mig och då ökade jag lite till och kom ifatt henne, låg där ett tag i det tempo som passade mig, men så ökade hon än mer eller om hon höll jämnt tempo det vet jag inte. När det återstod knappt 500 meter kom hennes syster ifatt mig och då ökade jag ännu mer och nästan så jag trodde att jag skulle komma ifatt Simon, men nådde inte hela vägen fram, han var cirka 100 meter före mig i målet, men nästa gång är det jag som är först, för då är det milen som gäller och där har jag rutinen för att lyckas. Bjuder på en bild från igår som jag är väldigt nöjd med.

Ha en bra söndag där ute i regnet som öser ner ( i varje fall hos mig).

Nu har hösten kommit med besked, söndagens kvällspass bestod nämligen av lite blåst och en hel del regn. Men det var ett skönt pass på ett sätt, vetskapen att jag tar mig ut för att springa trots ruskväder, det är viktigt för pannbenet.    Köpte Simon en tunn löparjacka med luva, så att han också ska kunna komma ut i annat väder. Nästa köp får bli en långarmad tröja till honom. Jag tycker det är bra att jag fått med honom i både löparvärlden och Fitline, han säger att han orkar mer och känner sig mer energifylld. Det är bra, för jag märker direkt när jag slarvar både med mat och mina näringstillskott. 

Jag ville få minst 5 km:s löpning igår, efter 1 km frågar Simon om vi ska ta en kort snabb runda istället. Jag svarade att han fick gärna göra det om han ville, men jag vill ha lite längd, eftersom jag hade en kort runda i fredags. Efter cirka 2,5 km:s löpning tänkte jag lite att det här passet får lite sätta nivån på oktober, min lägsta nivå, dock gick det lite snabbare än vad jag hade hoppats på, men det betyder ju samtidigt att jag är snabbare än vad jag vågar tro.    Totalt fick jag ihop 6,21 km igår kväll, trots att det gick "långsamt" på sibna ställen så snittade jag på 5,34 minuter/km och det är jag riktigt grymt nöjd med, med tanke på att jag ville att det skulle varit någon sekund långsammare, men nu vet jag vad jag kan och siktar högt, det är det man ska göra för att nå sina mål och vem vet kanske kan jag sätta ribban lite högre även på milen. Först tar jag sikte på Alla världens barn-loppet i Kalmar nu på lördag, 4,5 km relativt lättlöpt bana och där ska jag under tiden från första året som var 24,48 minuter. Kanske så jag vågar säga att jag ska under 24 minuter. Vem vet?

Avslutar med ett foto på skorna som var mitt sällskap igår, med dem syns jag i varje fall. ;)

Ta hand om er, så hörs vi snart igen!

God afton!

Det är verkligen en god afton ikväll, det jag känner inombords kan inte beskrivas i ord, men ska ändå göra ett försök.   

Jag har varit ute på ett löppass ikväll som jag sa på förhand skulle vara lätt, det kändes väldigt lätt och efter 3 km låg jag i behagligt 5,30 min/km och tyckte det var grymt. Tanken just då var "underbart att jag kan hålla det här tempot och inte tycker det är jobbigt". Därefter körde jag lite lyktstolpsjakt, när jag såg att det inte var så långt kvar till 4 km:s pipet så körde jag fullt ös.   

Femte kilometern köttade jag på rätt bra och fick snabbaste femman så här långt det här året, skönt, nu kommer resultaten som jag så länge velat ha. Så nu drömmer jag om min snabbaste mil mer än någonsin förr och tro mig, den kommer komma. Mitt rekord i dagsläget på 10 km:s löpning på ett lopp är 55,46 minuter. Loppet där det rekordet ska flyga och fara är Nyårsafton på Sylvesterloppet i Kalmar.

Kvällens pass skulle bli minst 6 km lätt löpning, det var så jag uttryckte mig innan jag gick ut. Det kändes väldigt lätt och första km var bra och det fortsatte i bra tempo som för mig är ganska snabbt, jag reggar alla mina pass på sajten jogg.se och där kan man se sitt genomsnitt på snabbaste passet senaste året på distanser som är 5 km eller mer. Passet i fredags ville jag skulle vara det snabbaste sett till genomsnittet det senaste året, så jag ville ha bättre än 5,41 Min/km då plus att jag gärna ville slå min kära Simon då han hade snabbaste 5 km på min klocka, jag lyckades med båda. Genomsnittet blev i fredags 5,28 min/km. 

När jag stannade klockan ikväll och fick se totalerna så hade jag än en gång lyckats med snabbaste femman och genomsnittet är nu 5,25 min/km och jag känner mig så stolt och lycklig. Jag är hög på endorfiner (eller vad det nu heter) ;) Jag känner att jag är starkare i min löpning nu och med helt fantastiska produkter från Fitline så känner jag att jag är på god väg att ta träningen ytterliggare ett steg och det känns så grymt underbart. Känslan att jag lilla jag känner mig stark i löpningen den är helt magisk, nästa lopp som kommer är till förmån av "Världens barn". Då blir det fullt ös i 4,5 km och Simon och jag ska kötta och peppa varandra. Jag är så stolt över att han har blivit så bra att han är redan en grym löpare.   

Ny dag väntar imorgon, så säger puss och kram, va rädda om varandra.

Hej hopp alla glada löpare eller icke löpare!

Trevligt att just du valt att titta in här på min blogg just nu ikväll den här fredagen då jag bestämde mig för att börja skriva igen. Det var länge sen sist, men nu ska jag ta träningen till en annan nivå.

Jag känner mig på gång och jag börjar få de resultat jag så länge velat se.

Nästa mål som jag tränar inför nu är min snabbaste mil någonsin, men jag har ännu inte uttalat tidsmålet högt och tänker hålla på det ett tag till. Loppet där mitt gamla rekord ska fara och flyga är Sylvesterloppet i Kalmar på Nyårsafton.

Det har hänt mycket bra saker i mitt liv sedan senaste inlägget, vissa av de här sakerna gör kanske att jag har vågat tro mer på vad jag kan lyckas med och en del beslut har varit svåra och tuffa, men för allas bästa så vet jag att det är rätt beslut jag tagit det här året, och så här långt har det varit mitt år, låt det fortsätta och ge mig en grym avslutning på det här året och en grym inledning på nästa år.

Jag kommer för det mesta att skriva om min träning som ska leda mig fram till snabbaste tiden någonsin på en mil och efter det har jag tänkt satsa på mitt snabbaste "Göteborgsvarv" i maj nästa år, vi får väl se hur det blir med den saken, men som sagt jag känner mig verkligen på gång nu. 

Snart väntar ett löparpass i härlig septembersol och en fin höstkväll.

Tänd ljus och mys på när mörkret kommer.

Trevlig fredagskväll till er alla!

1 Juni var det så dags för min stora utmaning. Ett marathon, kändes lite smånervigt på väg mot den stora staden Stockholm, men ändå ett lugn.     När vi hade checkat in på hotellet, så begav vi oss till Östermalms IP för att jag skulle kunna hämta nummerlapp och sådär. Sen var det dags att kolla stan lite och äta. Det blev pizza som uppladdning inför mina kommande 42195 meter. God pizza dessutom.   

Lördagen kom och klockan ringde och nu börjar man märka att det är nerver som dallra lite. Klockan tickade och tickade dags att bege sig mot starten. Usch, jag vill inte, eller? Tog tunnelbanan till stadion och gick så sakta mot starten, toakön ringlade lång.....väldigt många finska löpare runt mig både i toakön och under loppet. Sådär ja nu ska man bara lämna in sina kläder, en sista check, sen gå till startfållan. Skrämmande tanke som  slår mig, jag har valt fel skor, fast och andra sidan så skaffade jag mig fina skavsår redan på fredag-kvällen. Såja springa ett marathon med skav, spännade, men det går väl det med. Trots allt tror jag att jag valde rätt skor. Vädret ser lovande ut, inte sådär varmt som de spått på förhand, kan även komma regn, perfekt väder med andra ord. Så nu är man på plats, och starx går första start, eliten och de duktiga motionärerna.    10 min till min egen start, passerade startmattan kvart över 12, då min tid började ticka. Allt gick helt enligt planen första milen, så avlöpte även andra helt enligt planen, men så kommer ju regnet. Hade på förhand bestämt mig för att jag får gå vid vätskekontrollerna för att jag ska kunna dricka. Så sagt och gjort så var det så jag gjorde under loppet. Första kontrollen blev det vatten. Nästa tog jag en vatten och en sportdryck. När vi var på väg mot 15 km så fick vi veta att "Musse" låg kvar i tätklungan och att Isabella ledde stort på damsidan. När vi närmade oss 17 km så hade eliten dryga 5 km kvar av hela distansen 42195 meter, hur är det möjligt liksom att springa så fort?!! Visserligen springer jag inte långt för att det ska gå fort, utan för att visa att jag kan springa långt. Fort får jag springa på korta lopp, även om jag vill under två timmar på halvmaran. Så kom vi in på andra varvet och svängde ut mot Gärdet, och sedan även vidare mot Djurgården. Nu kände jag att det där regnet kommer bara fortsätta och kände även att jag tappade gentemot vad jag trodde mitt tempo skulle kunna ligga på. Trummade vidare, såg några stackare som fick kramp osv i sina vader. Men än så länge känner jah mig så pigg man kan känna sig efter 25 km löpning, med små korta drickapauser. 28 km är mitt längsta pass före maran, så det är därefter som loppet börjar på riktigt för mig, är på väg mot 28 km och passera på en tid som är nästan halvtimmen bättre än när jag sprnag 28 km här hemma, det känns ju bra. Nu blir det ju rekord oavsett vad jag har för tid i mål, då det blir mitt längtsa pass och lopp någonsin. Regnet blir bara mer och mer ihållande och kallare, vilket gör att jag behöver stanna och ta en kissepaus, två min går förlorade, men jag blev lättare och det kändes så skönt, men då jag passerat 33 km så visste jag inte om jag skulle kunna ta mig upp, men det gick bra. Nu fortsätter resan mot målet och den fruktade västerbron, men jag upplevde den inte så farlig. Helt plötsligt dyker det upp en kontroll som servera Cola och gissa om jag tog en mugg, som jag längtat efter just denna dryck. Lycka!! Vips har vi passerat 35 km och jag börjar känna hur mig högerarm vill domna bort, så tar faktiskt en extra gåinslag för att skaka loss i hopp om att kunna fortsätta och ta mig till målet utan hjälp. Vill ju inte bryta nu för att armen tycker det börjar bli lite kallt. Helt plötsligt har jag sprungit över mattan som mäter tiden för 40 km och däe någonstan vart sista vätskekontrollen, mem den kände jag att jag inte kunde stanna vid, för då visste jag inte om jag skulle kunna börja springa/jogga igen så jag bara fortsatte och mata en fot framför den andra, och så är det ett enormt publikstöd sista 2 km och in på stadion, och sista 500-600 meterna kändes väldigt långa och dryga, kändes som att man aldrig skulle nå målet, men det gjorde jag och när jag passerade mållinjen så sträckte jag armarna i luften, för jag kände mig som en segrare. Jag menar jag klarade det på 4,56,02 h. En tid som jag ändå är väldigt stolt över, jag kunde genomföra hela loppet för egen maskin och det är stort för mig.

Här ha vi bilden på myset på rummet kvällen före loppet!! =)

Här kommer sista bilden före loppet, på väg till min startfålla. ;)

Några timmar senare och tillbaka på hotellet, en nöjd glad och stolt LINDA!!

Efter dusch och lite fräscha kläder så förtjänar man lite god mat och ett glas vin!!

Tackar Malin för sällskapet!! =)

Over and out!!

Nu tar jag sikte på nya resor och nya mål, men vem vet kanske står jag i Stockholm 31 maj 2014 och väntar på straten. Man ska aldrig säga aldrig. Mitt nästa ävnetyr blir Kalmar minitrathlon i augusti. 

Lördagen den 18 maj kom med strålande väder, solsken och klarblå himmel. Varmt, så varmt, många löpare som for illa under årets varv, de sa till och med att detta året var värre än det för tre år sedan när det var så fruktansvärt varmt.

Uppladdningen inför detta varv har vart bättre än förra året, då kände jag mig stressad inför vad som skulle komma, iår kände jag ett lugn, vilket jag inte gör om två veckor då det är mara debut.

Årets varv började precis så som jag ville, efter 1,35 km så ljuder världens åskknall, aldrig blivit så rädd för en åsksmäll som då, skita på dig varning var det. Tittar mig runt på de andra löparna, ingen som stannar, då gör inte jag det heller....ytteliggare några hundra mer löpta meter så kommer haglet....detta är ju inte sant! Vad är det som händer? Men luften blev ju helt underbar, syret kom tillbaka, efter haglet så regnade det en stund, men det vart ju bara skönt. Sen sägs det ju att efter regn kommer solsken och ja så även denna gång. Jag lå och matade på precis så som jag ville i min plan, att kan jag hålla mig under 6,00 min per km så vet jag att rekordet sitter. 11 km avverkade jag med ett leende på läpparna, någonstan mellan 11-12 km så hände något jag inte kan förklara. Hade tappat så mkt tid på en km och jag förstod inte varför....det sa liksom bara stop, det enda som jag kan komma på är om det möjligen var den berömda VÄGGEN som kom och hälsade på mig. Hade på förhand bestämt mig för att jag skulle gå vid vätske-kontrollerna för att kunna få i mig vatten ocg sportdryck, är ju nästan omöjlig att dricka ur mugg när man springer, så det gick bra, nöjd att jag hade bestämt det eftersom det var så varmt. Det var ett tyngre varv iår än förra året, rent vädermässigt, det var mer folk som inte hade någon uppfattning vad hålla till höger betyder....så det blev ett evigt sick-sackande. Dock fanns det en tjej i vitt linne med lite mönster som var mitt kännetecken väldigt länge i loppet, ibland vart jag före henne och ibland var hon före mig, jag tänkte att hon ser ut och hålla mitt tempo, så henne tar jag sikte på. Det var bara det att min kropp inte orkade hålla tempo efter 15 km, så då fick jag släppa henne. Nu efteråt kan jag tycka att det var synd att jag inte kollade vad hon hade för startnummer, för då hade jag ju kunna kolla hennes sluttid. Men men så är det. Så närma vi oss Svampstationen och helt underbart, svampen var med mig hela vägen in i mål. Avenyn passerad och nu blev nästan ännu värre att kunna ta sig fram, men försökte pressa sista 2,1 km och det gick ju över förväntan, tog vatten vid näst sista stationen, och den var det bara målet som hägrade...och sista km går på näst-snabbast tid, det ska ju nästan vara omöjligt efter 20 km löpning, men samtidigt betyder det ju att det finns mer och ge i den här kroppen. Så det är en bra känsla jag tar med mig från varvet iår. Klarade inte min måltid, men släppte alla tankar på den efter 15 km då jag tappade tid. För det första så var målet att slå förra årets varv-tid som löd 2:23:45. Det var en tid som jag var grymt missnöjd med, skulle aldrig springa varvet igen....men typ två veckor senare var jag anmäld. Så kommer vi till årets tid som lyder 2:10:33 och ja ni som kan räkna förstår att det är över 13 min bättre tid än förra året, så jag är riktigt nöjd med varvet iår, dock vet jag att jag kan plocka lite till om jag får springa som jag vill!!! Nu kommer det lite bildbevis på att jag fick träffa lite löparvänner från bästa gruppen. Tack för en trevlig helg och en trevlig pratstund. =)

  Här är den efterlängtade vändningen på Avenyn!

Här är jag efter loppet!

Här kommer min löparvän Linda, även hon efter loppet!

Sist, men inte minst kommer bilden på som någon Kallade oss en trio Löpardrottningar! Sussi, jag och Linda.E

Tack för att ni har orkat läsa min resa genom Göteborgsvarevt 2013. Fick träffa några underbara människor, hoppas på fler nya möten nästa år om inte tidigare, om ca två veckor, då många av oss har en mara i Stockholm.

Nu laddar vi om tänker maraton, hur detta ska gå vet jag inte ännu. Men snart vet, fundera på om det även ska finnas något tidsmål med i bilden. Återstår att se.

Puss och kram!