Tycker att det börja bli dags att uppdatera lite här på bloggen, var väldigt längesen jag skrev något här.

Det har varit en höst som inte har har varit på min sidan vad det gäller träningen, men jag har påbörjat min drömutbildningen till Hälsocoach och det känns så RÄTT!!

Börjar med att berätta att jag har tagit ett svårt, men ändå ett bra beslut och det blir inget Stockholm marathon för mig detta året, jag lovade att ställa upp om jag fick en person med mig till Göteborgsvarvet i maj även det loppet. Det var inget lätt beslut att fatta, och så sent som idag kom tanken "tänk om" men nej det blir inget, det är inte värt att riskera något, hälsan kommer först i detta fallet. Jag har fortfarande ont i min tå på distanser över 25 km, och när jag springer ett marathon igen så ska det inte smärta i hela foten, som det gör om jag springer för långt. Allt detta grundar med all säkerhet i att jag hade en aningen för små skor på mig när jag genomförde Stockholm marathon förra året. Men jag kommer tillbaka, det lovar jag, nästan så jag vågar lova att det blir ett marathonlopp innan året är slut. För mitt nya motto är skynda långsamt, kom igång på riktigt med mig träning efter ca 9 veckors uppehåll, så nu är det små korta pass, men helst minst ett milpass i veckan.    För att sedan slå alla mina personliga rekord på distanser från 5 km upp till 21,1 (21098) för att bevisa både för mig själv och de i min närhet att jag kan också. Tar bara lite längre tid för mig. Jag är ingen elitsatsare, men vill må bra och få andra att må så bra som möjligt. 

     Här får ni först en bild från när jag och en vän joggade och gick en etapp av Blekingenleden i augusti förra året, mamma var med på cykel till att börja, men då hon tyckte det var jobbigt med alla backar upp och ner slutade med att ho gick en bra bit hon med. Malin som min vän heter tog cyklen sista kilometerna för att sedan komma och möta upp mig och mamma. Mamma var så duktig, trots att hon hade ont i sin fot så klagade hon inte, men jag såg att hon hade ont så jag uppmuntrade henne. Så stolt jag var när vi kom fram till slutmålet Älmtasjön, ca 26 km från startpunkten. =)

Andra bilden är från Tidaholm där jag och en kursare övernattade första gången vi skulle till Skövde och våra högskolestudier. Fotot är tagit efter min löprunda i solnedgången. Visst är det vackert!   

Nästan så man skulle vilja flytta dit. ;) 

Hörs snart igen mina vänner! Nu ska det bli orning och reda på det här också!

Nu var det riktigt länge sedan jag var inne här och skrev något. Den som väntar på något gott sägs ju aldrig vänta för länge ;) Eller hur var det nu igen?! Min tanke är att jag snart ska ge en återblick av mitt minitri som jag genomförde i august, men det får ni vänta lite till på sant men så är det. =)

Nu skriver jag mest för att jag har bestämt mig för att utmana mig själv genom att springa varje dag i november. Minst tre km varje dag, ibland längre. Då jag har börjat läsa till Hälsocoach, så har träningen blivit lite bortprioterad just nu i några veckor. Men nu är jag snart på G igen, ska smygstarta lite smått på måndag har jag tänkt, men kanske inte så långt, får väl se om stormen drar in som de varnar för i tidningarna.      Risk finns ju att man blåser bort och det vill jag inte. Blir ett kort inlägg, men nu är jag förhoppningsvis tillbaka både här och i träningen för nu gäller det.   

Ha det gott, så hörs vi snart igen!

1 Juni var det så dags för min stora utmaning. Ett marathon, kändes lite smånervigt på väg mot den stora staden Stockholm, men ändå ett lugn.     När vi hade checkat in på hotellet, så begav vi oss till Östermalms IP för att jag skulle kunna hämta nummerlapp och sådär. Sen var det dags att kolla stan lite och äta. Det blev pizza som uppladdning inför mina kommande 42195 meter. God pizza dessutom.   

Lördagen kom och klockan ringde och nu börjar man märka att det är nerver som dallra lite. Klockan tickade och tickade dags att bege sig mot starten. Usch, jag vill inte, eller? Tog tunnelbanan till stadion och gick så sakta mot starten, toakön ringlade lång.....väldigt många finska löpare runt mig både i toakön och under loppet. Sådär ja nu ska man bara lämna in sina kläder, en sista check, sen gå till startfållan. Skrämmande tanke som  slår mig, jag har valt fel skor, fast och andra sidan så skaffade jag mig fina skavsår redan på fredag-kvällen. Såja springa ett marathon med skav, spännade, men det går väl det med. Trots allt tror jag att jag valde rätt skor. Vädret ser lovande ut, inte sådär varmt som de spått på förhand, kan även komma regn, perfekt väder med andra ord. Så nu är man på plats, och starx går första start, eliten och de duktiga motionärerna.    10 min till min egen start, passerade startmattan kvart över 12, då min tid började ticka. Allt gick helt enligt planen första milen, så avlöpte även andra helt enligt planen, men så kommer ju regnet. Hade på förhand bestämt mig för att jag får gå vid vätskekontrollerna för att jag ska kunna dricka. Så sagt och gjort så var det så jag gjorde under loppet. Första kontrollen blev det vatten. Nästa tog jag en vatten och en sportdryck. När vi var på väg mot 15 km så fick vi veta att "Musse" låg kvar i tätklungan och att Isabella ledde stort på damsidan. När vi närmade oss 17 km så hade eliten dryga 5 km kvar av hela distansen 42195 meter, hur är det möjligt liksom att springa så fort?!! Visserligen springer jag inte långt för att det ska gå fort, utan för att visa att jag kan springa långt. Fort får jag springa på korta lopp, även om jag vill under två timmar på halvmaran. Så kom vi in på andra varvet och svängde ut mot Gärdet, och sedan även vidare mot Djurgården. Nu kände jag att det där regnet kommer bara fortsätta och kände även att jag tappade gentemot vad jag trodde mitt tempo skulle kunna ligga på. Trummade vidare, såg några stackare som fick kramp osv i sina vader. Men än så länge känner jah mig så pigg man kan känna sig efter 25 km löpning, med små korta drickapauser. 28 km är mitt längsta pass före maran, så det är därefter som loppet börjar på riktigt för mig, är på väg mot 28 km och passera på en tid som är nästan halvtimmen bättre än när jag sprnag 28 km här hemma, det känns ju bra. Nu blir det ju rekord oavsett vad jag har för tid i mål, då det blir mitt längtsa pass och lopp någonsin. Regnet blir bara mer och mer ihållande och kallare, vilket gör att jag behöver stanna och ta en kissepaus, två min går förlorade, men jag blev lättare och det kändes så skönt, men då jag passerat 33 km så visste jag inte om jag skulle kunna ta mig upp, men det gick bra. Nu fortsätter resan mot målet och den fruktade västerbron, men jag upplevde den inte så farlig. Helt plötsligt dyker det upp en kontroll som servera Cola och gissa om jag tog en mugg, som jag längtat efter just denna dryck. Lycka!! Vips har vi passerat 35 km och jag börjar känna hur mig högerarm vill domna bort, så tar faktiskt en extra gåinslag för att skaka loss i hopp om att kunna fortsätta och ta mig till målet utan hjälp. Vill ju inte bryta nu för att armen tycker det börjar bli lite kallt. Helt plötsligt har jag sprungit över mattan som mäter tiden för 40 km och däe någonstan vart sista vätskekontrollen, mem den kände jag att jag inte kunde stanna vid, för då visste jag inte om jag skulle kunna börja springa/jogga igen så jag bara fortsatte och mata en fot framför den andra, och så är det ett enormt publikstöd sista 2 km och in på stadion, och sista 500-600 meterna kändes väldigt långa och dryga, kändes som att man aldrig skulle nå målet, men det gjorde jag och när jag passerade mållinjen så sträckte jag armarna i luften, för jag kände mig som en segrare. Jag menar jag klarade det på 4,56,02 h. En tid som jag ändå är väldigt stolt över, jag kunde genomföra hela loppet för egen maskin och det är stort för mig.

Här ha vi bilden på myset på rummet kvällen före loppet!! =)

Här kommer sista bilden före loppet, på väg till min startfålla. ;)

Några timmar senare och tillbaka på hotellet, en nöjd glad och stolt LINDA!!

Efter dusch och lite fräscha kläder så förtjänar man lite god mat och ett glas vin!!

Tackar Malin för sällskapet!! =)

Over and out!!

Nu tar jag sikte på nya resor och nya mål, men vem vet kanske står jag i Stockholm 31 maj 2014 och väntar på straten. Man ska aldrig säga aldrig. Mitt nästa ävnetyr blir Kalmar minitrathlon i augusti. 

Lördagen den 18 maj kom med strålande väder, solsken och klarblå himmel. Varmt, så varmt, många löpare som for illa under årets varv, de sa till och med att detta året var värre än det för tre år sedan när det var så fruktansvärt varmt.

Uppladdningen inför detta varv har vart bättre än förra året, då kände jag mig stressad inför vad som skulle komma, iår kände jag ett lugn, vilket jag inte gör om två veckor då det är mara debut.

Årets varv började precis så som jag ville, efter 1,35 km så ljuder världens åskknall, aldrig blivit så rädd för en åsksmäll som då, skita på dig varning var det. Tittar mig runt på de andra löparna, ingen som stannar, då gör inte jag det heller....ytteliggare några hundra mer löpta meter så kommer haglet....detta är ju inte sant! Vad är det som händer? Men luften blev ju helt underbar, syret kom tillbaka, efter haglet så regnade det en stund, men det vart ju bara skönt. Sen sägs det ju att efter regn kommer solsken och ja så även denna gång. Jag lå och matade på precis så som jag ville i min plan, att kan jag hålla mig under 6,00 min per km så vet jag att rekordet sitter. 11 km avverkade jag med ett leende på läpparna, någonstan mellan 11-12 km så hände något jag inte kan förklara. Hade tappat så mkt tid på en km och jag förstod inte varför....det sa liksom bara stop, det enda som jag kan komma på är om det möjligen var den berömda VÄGGEN som kom och hälsade på mig. Hade på förhand bestämt mig för att jag skulle gå vid vätske-kontrollerna för att kunna få i mig vatten ocg sportdryck, är ju nästan omöjlig att dricka ur mugg när man springer, så det gick bra, nöjd att jag hade bestämt det eftersom det var så varmt. Det var ett tyngre varv iår än förra året, rent vädermässigt, det var mer folk som inte hade någon uppfattning vad hålla till höger betyder....så det blev ett evigt sick-sackande. Dock fanns det en tjej i vitt linne med lite mönster som var mitt kännetecken väldigt länge i loppet, ibland vart jag före henne och ibland var hon före mig, jag tänkte att hon ser ut och hålla mitt tempo, så henne tar jag sikte på. Det var bara det att min kropp inte orkade hålla tempo efter 15 km, så då fick jag släppa henne. Nu efteråt kan jag tycka att det var synd att jag inte kollade vad hon hade för startnummer, för då hade jag ju kunna kolla hennes sluttid. Men men så är det. Så närma vi oss Svampstationen och helt underbart, svampen var med mig hela vägen in i mål. Avenyn passerad och nu blev nästan ännu värre att kunna ta sig fram, men försökte pressa sista 2,1 km och det gick ju över förväntan, tog vatten vid näst sista stationen, och den var det bara målet som hägrade...och sista km går på näst-snabbast tid, det ska ju nästan vara omöjligt efter 20 km löpning, men samtidigt betyder det ju att det finns mer och ge i den här kroppen. Så det är en bra känsla jag tar med mig från varvet iår. Klarade inte min måltid, men släppte alla tankar på den efter 15 km då jag tappade tid. För det första så var målet att slå förra årets varv-tid som löd 2:23:45. Det var en tid som jag var grymt missnöjd med, skulle aldrig springa varvet igen....men typ två veckor senare var jag anmäld. Så kommer vi till årets tid som lyder 2:10:33 och ja ni som kan räkna förstår att det är över 13 min bättre tid än förra året, så jag är riktigt nöjd med varvet iår, dock vet jag att jag kan plocka lite till om jag får springa som jag vill!!! Nu kommer det lite bildbevis på att jag fick träffa lite löparvänner från bästa gruppen. Tack för en trevlig helg och en trevlig pratstund. =)

  Här är den efterlängtade vändningen på Avenyn!

Här är jag efter loppet!

Här kommer min löparvän Linda, även hon efter loppet!

Sist, men inte minst kommer bilden på som någon Kallade oss en trio Löpardrottningar! Sussi, jag och Linda.E

Tack för att ni har orkat läsa min resa genom Göteborgsvarevt 2013. Fick träffa några underbara människor, hoppas på fler nya möten nästa år om inte tidigare, om ca två veckor, då många av oss har en mara i Stockholm.

Nu laddar vi om tänker maraton, hur detta ska gå vet jag inte ännu. Men snart vet, fundera på om det även ska finnas något tidsmål med i bilden. Återstår att se.

Puss och kram!

I måndags var det då dags för lopp igen! Denna gång i Karlskrona och Blodomloppet, som har en del grymma backar. Bra träning inför lördagen. Kunde plockat mitt pers på 5 km som ingenting, om det inte vart för en funktionär som skulle high five den löpare som var framför mig, så gör man bara inte, absolut inte när man är på väg in på upploppet. Plus att samma löpare stängde vägen för mig tidigare under loppet, men bortsett från detta är jag supernöjd. Endast 1 sek över mitt pers blev det nu, tar med mig det possitiva från loppet och det är att jag ökar för varje km, och det är bra, nu ska jag bara våga bli trött lite tidigare på korta lopp. Blir Margaretaloppet i Kalmar också, onsdagen innan Stockholm. Då ska jag mosa mitt rekord, plus att jag ska vara långt fram så jag slipper bli hindrad i starten, man kan vinna några sek på det, plus att får man hålla sitt tempo hela vägen så är jag under 27 min då för det loppet är också 5 km. 

På fredag morgon bär det av till Göteborg, för att på lördag springa Göteborgsvaravet, som blir det andra i ordningen för mig. =) Känns mer hoppfullt inför detta året, förrs året var jag mest stressad inför loppet och den känslan var inte skön. Nu är det nästan så jag vågar drömma om mitt mål på halvmaran..... Hoppas bara att det inte riktigt blir så varmt som de har sagt att det kan bli. Vill helst ha lite svalare väder, men vi får väl se vad som händer på lördag. 

Må så gott så hörs vi efter helgen!! Inte långt kvar till mara-debuten nu!! Wish me luck!  

Nu är det bara 21 dagar kvar till maran, känner mig faktiskt ganska lugn inför maran just nu i varje fall. När den är avklarad, då påbörjas nästa resa som innehåller simningen, cykling och till sist löpning. En resa som jag kommer genomföra med en viss Sigrid!!    Träna träna.....simma simma, cykla och så springer vi. Anmälan är gjord och betald, de jag behöver inhandla är baddräkt och cykelhjälm! Känslan är som sådan....hade jag inte anmält mig och platserna tagit slut, då hade jag ångrat mig, men samtidigt känner jag att vad har jag gjort. Kommer jag fixa att simma också? Blev tvungen att testa både cykel och löpning första gången Sigrid frågade om jag var sugen att hänga med på minitri, och de båda gick ju kalas, även om man vart lite mör efter. 

Så nu börjar resan leda mot sitt första slut, anledningen till att jag började blogga var ju för att jag anmälde mig till Stockholm marathon, och där står jag nu om 21 dagar....just nu god känsla, då kommer jag med all  säkerhet vara supernervig, men det är en annan historia. 

På måndag kör vi blodomloppet 5 km, (banan ska vara kontrollmätt till 5230 meter) , får väl se vad klockan stannar på iår. Förra året var det 4,75 eller nåt sånt. Det jag vill lyckas med där och då är personligt rekord på 5 km, tycker att känslan jag har säger att jag borde kunna fixa det, jag tror på mig själv denna gång. Även om jag måste bita ihop sista km och tugga tugga så ska jag göra allt jag kan för att fixa under 27 min.   

Just nu är jag inne på dag 6 utan godis. Det är frukt och grönt som gäller i minst tvår veckor, gärna fram till Stockholm. Dock har jag sagt att får jag en tid på Göteborgsvarvet som jag är nöjd med, då ska jag unna mig något gott godis.   

Nästa lördag sitter man i Göteborg med bästa namne och väntar på avresan mot start och målområde på varevt. Träffa andra goa människor som Alice!!   Hoppas även på att få träffa andra från bästa gruppen!

Sen hemma och ladda för nästa stora lopp, som jag vet kommer bli en utmaning både på ett och två, kanske tre sätt också. Måste se till att jag dricker tillräckligt under veckan, om inte så tror jag att någon kommer tjata på mig.     Nåt sånt här tar vi när vi kollar in Eurovisonen på nån tv i Göteborg efter en väl genomförd halvmara. 

Må så gott mina vänner, så hörs vi snart igen!! Puss och kram!

Åhh så underbart att allt kändes gutt idag trots värmen. Senast när det var tänkt att mitt sista långpass skulle vara, så fick jag ont under fötterna, och det vart inte roliga km jag kämpade på då, men fick ändå ihop 20 km, mest på vilja.

Så tillbaka till dagens pass, enligt prog skulle det vara 4x 2 km, men då jag skulle tömma tvättstugan före kl 14, så fick jag köra på min egen tankeverksamhet och räkna hur många min hinner jag köra för att tömma i tid. Kom fram till att 4x8 min med två min vila skulle vara det bäst passande just idag. Dock så gjorde jag ytterliggare intervaller när jag tömt tvättstugan, mest för att träna pannbenet, för är det varmt 1 juni på mara-debuten så måste jag ju få så mkt träning som möjligt i värme. ;)

Efter att jag tömt tvättstugan, satte jag klockan på 4x4 min med två min vila emellan, mest för att utmana mig själv och se om jag kunde lite till och jag lyckades öka för varje 4 min som jag sprang, så det känns riktigt gott. Sen en lugn nerjogg.

Har dessutom börjat fundera om jag ska köra minitri i Kalmar i aug, men börjar bli hög tid att anmäla sig då de tar max 700 enskilda anmälningar, och när jag kollaed idag vart redan 387 personer anmälda. Så vara roligt att ha något nytt och spännade och se fram emot efter mitt stora mål 1 juni i Stockholm, sen får man se vad som händer, kommer inte ha något tidsmål på maran, men kommer vilja ta mig i mål och runt innan maxtiden rinner ut, och det är sex timmar. Tycker dock att jag borde fixa det på 4,30-5 timmar eller nåt sånt, men visst kan bli jobbigt om det är varmt.

Ha en trevlig kvälls så hörs vi snart igen!! =)      

Då kan det väl vara dags för en uppdatering här tycker jag bestämt. ;)

Kan inte svara på varför det inte kommit några fler inlägg i april, men tiden har väl sprungit ifrån mig. ;) Nu är det då bara 33 dagar kvar till mara-start. Träningen flyter på bra tycker jag, även om jag som längts har joggat 28 km, några km kvar med andra ord. Har ett planerat långpass till helgen som kommer planeras om lite, men ut kommer jag på ett eller annat sätt.   Under april har träningen gått precis så som jag har velat, har även tagit beslut om att inte springa i Växjö första maj, var med i ett lopp i Kalmar 13 april, och allt kändes bra där och då, men så kände jag att lägger jag ett lopp på 21 km 1 maj, så blir träningen som jag tänkt i övrigt delvis lidande. Nu känner jag att det var rätt beslut, har anmält mig till Blodomloppet i Karlskrona 13 maj istället, och då är det personligt rekord som gäller på 5 km, de har mätt banan till 5230 meter med cykeldator. Så just nu varvar jag lite längre pass med kortare och lite snabbare pass, allt för att fixa mina mål jag har iår. Det enda lopp jag inte har något tidsmål på ännu i varje fall det är just Maran i Stockholm, där är mitt mål just nu att ta mig runt och in på stadion och i mål..... Götebogsvarvet vill jag väl allra helst klara under två timmar.....

Idag kom linnet som jag planera springa Stockholm maraton i och här kommer en bild på det. =)

Igår fick jag frågan om jag vill haka på Kalmar minitri i aug......vilket betyder simma 520 meter, cykla 18 km och därefter löpa 4,6 km. Men jag fundera fortfarande, ska erkänna att jag var tvungen och testa cykel 18 km och efterföljande löpning igår kväll som mitt kvällspass. Så kvällens pass blev 18 km på motionscykeln, med olika motstånd, då jag vet att det kommer vara skillnad att cykla ute......och direkt därefter blev det då 4,6 km löpning, och jag kände mig grym som fixade detta. Plus att löpningen gick snabbare än vad jag någonsin vågat tro. Nästan så jag vågar tro på min egen förmåga. Nu ska bara snabbheten komma när det gäller ren löpning. Så fixar jag simningen också vet man aldrig vem som kör ett mini triathlon i aug. Min vän som är grym, tycker såklart att jag ska KÖRA!! Det blir dock ett senare val att ta itu med, nu är det fokus på Stockholm och Göteborg som gäller i första hand.