Det är nästan så det börja pirra lite i magen av spänning över vad jag gett mig in på, min bror frågade om jag är fulltränade när vi träffades förra, veckan. Mitt svar blev, fråga mig om två månader. Som ni säkert förstår så känner jag mig inte alls redo för en mara just nu. Men som sagt, det är några veckor kvar. Har gett mig en utmaning under april, och det är att jag ska träna något varje dag, dock inte löpning varje dag, men ska träna varje dag, så nu imorgon väntar styrka. Kan ju cykla några dagar också, då vi har en cykel som står här till ingen nytta. Just den här årstiden vi är på väg in i varje fall. ;)

April har börjat bra, med löpning igår med de nya pegasusen, och fort gick det. =) Idag vart det ett intervallpass jag körde och jag kom längre än vad jag vågat hoppas på. Så det känns ju som att alla långsamma pass i vinter faktiskt har gett något. 

Nu ska vi bara planer vilka lopp som ska springas förutom Varvet och Stockholm marathon, jag vet i varje fall ett lopp som några vänner vill att jag ska vara med på. ;) Ni vet vilka ni är. Älskar er, det hoppas jag ni vet. Era kloka råd och tankar finns med på olika pass, ibland är ni även som personer med mig i tanken när jag kör något pass. Vore bra att få till en bra veckomängde denna vecka, då jag troligen kommer springa ett 8 km lopp nästa helg. =)

Vill ha lite torrare vägar, innan jag dra på mig mina nya fina barfota-skor. ;) Men måste snart invigas om jag ska ha dem på maran, om 60 dagar. 

Puss och kram, ta hand om er och träna lugnt!

Snön är tillbaka och det med besked. NU vill jag faktiskt inte ha mer snö, tycker hlet enkelt att det räcker. Jag som väntar nya springa-snabbt skor från England. De vill jag ju inte använda när det är så här mycket snö och halt ute.

Från att ha kommit i gång med tempo-träningen och intervallerna igen, så får jag ta ett steg tillbaka och ta mig ut och och bara mata km. Visst det är väl bra på ett sätt, men ändå jag vill ju ha min snabbhets-träning nu också. Men men det är väl bara att gilla läget och träna ändå trots den vita snön som täcker marken. Nu har de i varje fall vart ute och skottat, Alltid något.

Så mitt intervallpass blev inte av igår, dels var vägarna inte skottade och dels snöade det så mycket bitvis att man knappt såg vart man sprang. Jag var dock lika glad för det. Nu är då frågan hur jag ska lägga upp dagens träning. Som jag känner nu så lutar det åt dubbelpass. Sen är ju frågan hur jag gör med helgens långpass, där jag hade planer på att slå distansrekord under ett och samma pass. =) Distansrekord under ett och samma dygn är ju som ni vet 40 km. Jag tänkte mer åt 26-27 km under samma pass denna gång, men som sagt vet inte just nu hur jag ska göra med det.  Det märker vi dock på söndag.   

Har även var inne på en hemsida med info om ett lopp i november....ska jag våga? Det är frågan det. NJa jag fundera lite till!!    Puss.

Just nu är jag på gång, jag är laddad och grymt imponerad av min löparvän som genomför Barcelona maraton med foten i gips/tejp. Du är så grymme bästa du! Du vet vem du är. Att du se påminner mig om hur lång tid jag har till min första mara, det är en annan historia.

Jag känner mig redo att ta fajten, jag vill och jag vågar. Ännu så är min inställning att jag ska vara ute och springa si eller så länge. Det är viktigt för mig i detta läget. Återstår att se vad mars månad sluta på för km, men jag har ju ett satt mål som känns långt borta, men ingenting är omöjligt om man springet ett maraton med gips. Då blir det omöjliga MÖJLIGT. 

allting går om man har en styrka av stål, en vilja av järn och envishet som heter duga. Nu vågar jag tro att allt man vill göra är möjligt, tar bara lite längre tid för andra....Kan låta kryptiskt, men då får det vara så, jag lämnar fri tolkning där. ;)    Nu är det dags att ta itu med den där styrketräningen som jag tjatat så mycket om. Det kommer det kommer, tar bara lite längre tid för vissa. 

Idag har jag också beställt två par nya löpardojjor från Startfitness, och jag vill ha dem nu, längtar redan efter att få springa en runda i mina nya fina Lila Pegasus.   

Min vecka har startat bra, hoppas er vecka också börjat bra! Puss och kram på er!

Morgonen började med en promenad med Petra, då vart det underbart väder och solen sken. Hem äta frukost, för att några timmar senare köra ett intervallpass. Känner att jag är på G nu.

Började med lite löpskolningövningar, därefter en uppjogg på 10-15 min. 6x3 min:s intervaller var det så dags för sedan och min plan var ju såklart att jag skulle öka för varje. Längd och fart då förstås. Dock har jag alltid haft en eller två intevaller som vart något långsammare när jag kört 6 förut. Plötsligt händer DET ! Jag fixade att öka för varje, även om det bara var några meter på slutet, men det vart ju snabbare.Mitt leende efter intervallerna sken ikapp med solen som visade sig just då. 

Bästa namne Linda Eriksson vart med mig på hela passet i tanken, och bästa Alice Sundström kom till mig på andra 3 minutaren, då det började dala ner några snöflingor, vet inte om det var just för snön som Alice kom till mig tanken, men hon vart också med på resten av intervallpasset i tanken då. Så underbara människor, har träffat den ena och ska bo med den andra under varvshelgen. Så skoj det kommer bli. Sen att de har gett mig något att fundera över som gäller en stor utmaning vad det gäller löpningen det är en annan historia. Fundera fortfarande och kommer fundera ett bra tag till, bara så ni vet.

Det finns hopp om att jag kanske ska kunna nå mitt drömmål på milen redan i sommar, med tanke på dagens intervallpass. Har hittat ett fyra-veckors prog som jag följer just nu, men dock ett undantag och det är att jag vill springa 4 dar per vecka istället för tre, ska ju trots allt springa ett maraton.   Här kommer en gammal bild från min målgång på milen förra sommaren i Kristianopel. Vad det blir för distans iår, det vet jag inte ännu. ;) Men det märker vi efter maran, hur jag mår i kroppen efter 42,2 km och vad känslan säger mig. Ännu är det dock långt dit, och köpte Aftonbladets senaste Wellnes-bilga i veckan och där har de ett tolv-veckors prog på milen som jag kommer slänga ett par ögon på då och då. Kommer inte följa det så direkt, kanske mer ha det som ett riktmärke. De har lagt in testlopp i det prog och det gillar jag. 

Nu tar vi och myser lite, är ju ändå fredag.

Trevlig helg på er!

Hade ingen bra rubrik i huvudet idag, så fick bli så många dagar det är kvar till maran. ;)

Fick till mina 40 min:s löpning igår, känslan var god hela vägen plus att jag bestämde mig för att göra en farthöjning när det var drygt 4 min kvar att springa. Har en sträcka som jag vet är 400 meter så där körde jag hårt, sen lugnade jag ner temot för att öka sista biten till min punkt där klockan skulle stannas och tiden blev 40,55 min och löpsträckan totalt blev 6,8 km. Känns bra att man får till det som står. Viktigt är också att det är tiden jag har som fokus nu, hur långt det blir kommer sen, bara jag är ute mina min så är jag nöjd. På detta sätt har jag tryckt undan stressen jag började känna förra veckan. Nu är jag på G igen sakta med säkert kommer distanserna också att komma. Långpasset som är förlagt till söndagar kommer jag dock se till att löpa lite längre än vad prog säger, då jag ju faktiskt ska springa 42,2 km om 80 dagar. Så jag måste känna att jag fixar de lite längre passen också. =)

Idag har jag vart ute på promenad med en vän, hon hade varnat mig för att det skulle gå sakta, men det gick snabbare och snabbare, mot vad vi själv kände. Så det var en överrsakningspromenad för oss båda. Skönt att börja morgonen med en härlig promenad i minusgrader, sol och trevligt sällskap.   

Känslan jag har med mig nu är god och jag tror och hoppas att jag ska kunna överraska både mig själv och andra innan detta året är till ända. Det lovar gott inför framtiden, så kan jag uttrycka mig. 

Puss och kram och trevligt onsdag till er!

12 veckors prog startar idag, men jag kommer inte följa det till en början, utan jag kommer köra mitt egna race. Då min motivation vart nere i en djup svacka, men så sakteliga är jag på väg upp. Så till en början kommer jag följa ett milprog som är milen på 45 min, men det är långt dit för mig. Även om jag gärna löper milen på 50 min innan detta året är slut så ser jag det som ett riktmärke.    Dagens pass skulle jag få fram min tröskelfart enligt ett test, där man skulle springa/löpa i hög fart i 6 min. Beroende på hur långt man kom fick man fram sin tröskelfart, enligt det testet så ska min tröskelfart vara 5,19 min per km, möjligen i mina drömmar att jag skulle ligga där, men visst enligt testet är det så. Det lovar ju gott inför fortsättningen, och det gillar jag.   

Så det jag gillar mest med detta milprog, det är att det bara är långpasset som är angivet hur långt man ska springa, annars är det tiden man springer som är viktig i detta prog, och det är precis vad jag behöver sätta fokus på nu, hur länge jag är ute, och inte hur långt jag springer. Visst i  bakhuvudet vet jag att det är marastart om tolv veckor, men det är långt dit. Eller?     Finns tydligen specialdesignade (vet inte om det är rättstavat) kläder för / till Stockholm maraton. ;)

Så planen som finna hos mig och som jag har planerat in i almenackan de närmsta fyra veckorna är kortare pass, med inslag av längre pass på helgen. Dock är det bara tre pass i veckan på det prog, min plan denna vecka är att jag ska få in 5 pass. Galenskap tänker säkert vissa nu, men har ju satt upp ett månadsmål från början som ska gå lätt som en plätt under vanliga normer, då gäller det inte att få svackor. Därför siktar jag nu på korta pass och fler löpdagar, var lite så jag började, att när känslan var god kunde det bli tre dar i rad. Lite därför som jag väljer att satsa kort just nu. Har även någon som ska springa Margaretaloppet med mig, även om jag tror att hon är före mig i mål. Du vet vem du är om du följer mig på bloggen!      Det är onsdagen samma vecka som Stockholm, men jag vill göra det. Slå pers på det loppet vore ju inte så dumt. Sen återstår det att se hur många lopp det blir under en 4 veckors period maj/juni.

Dagens pass skulle jag som jag nämde i inledningen få fram min tröskelfart, och jag vet ju att jag inte ligger där riktigt ännu, visst man ska tro på sig själv, men att jag skulle orka hålla ett tempo på 5,19 min per km någon längre sträcka känns inte så realistiskt just nu, men låt säg att jag skulle kunna ligga 5,30-5,45 min per km så skulle jag tro mer på det. Men att jag kom så långt som jag gjorde på de 6 min som testet var, det gör ju att jag vågar tro på bra tider på de korta loppen iår. Kanske blir ett lopp i april i Kalmar, men inte bestämt mig ännu. Tar och fundera ett par veckor till.

Imorgon står det 40 minuters distanslöpning på schemat, låter som ett bra pass för mig nu, då det längsta vart 34 min sista veckan. Så det blir ett bra pass, hoppas bara att det är lite skönare vind.

Ha en bra måndag där ute och hoppas veckan startar bra! 

Låter kanske inte så mkt när man skriver i antal dagar. Men det är faktiskt 12 veckor kvar med start på måndag.

Då min motivation inte vart den bästa sedan ultraintervallerna, så har det blivit lite si och så med löpningen. Dock har jag vart ute på korta pass både igår och idag. Idag var det bätter känsla i kroppen än vad jag hade igår. Så det känns ju bra. Ska försöka att inte tänka på hur lång tid det är kvar till Stockholm, så därför kommer jag satsa på lite kortare sträckor just nu, men kommer behålla mina långpass på helgerna. =)

Om jag ska nå mitt månadsmål för mars så skulle jag behöva lite fler än de 11 km jag har just nu, men jag hoppas att mitt upplägg jag kommer köra ett par veckor här nu, ska ge mig glädjen tillbaka. Kommer köra några smålopp innan varvet och maran, men vet inte helt säkert vilka ännu. ;) 

Blir inte så långt ikväll, men kände att jag ville berätta varför jag vart så tyst här inne. Snart ska det bättras, måste ta mig i kragen på mer än ett sätt, är en del stora beslut på väg att fattas hos mig, både vad det gäller närmsate tiden och även vad det gäller framtiden. Mer om det en anna gång. 

Ha en underbar torsdag och trevlig helg!!

Med start kl 00,00 natten mellan fredag och lördag var det då start för något som heter Ultraintervaller. Med det menas att du ska springa 10 km med start var trdeje timme, och som mest 8 st under ett och samma dygn. För ett år sen ja för ett halvår sen till och med så trodde jag att detta aldrig var något jag skulle göra eller ens tänka tanken på att göra. För ett år sedan var jag inte heller anmäld till ett maraton...... Så tack vare mina kära löparvänner runt om i landet, började tanken då växa fram hos mig att kanske skulle jag våga anta utmaningen att utmana mig själv, till att springa längre än jag gjort någon gång hittils under ett och samma dygn. Bestämde mig att jo jag kör, 4 st var mitt mål, och självklart skulle jag i så fall starta kl 00,00 annars är det väl ingen utmaning? Jag är ju en person som älskar utmaningar, och då är det utmaningen jag vill komma åt. ;)   

Sagt och gjort så bytte jag kläder strax före midnatt i fredags, var en ganska häftig känsla att vara ute så ensam, mötte inga bilar, hörde en bil en gång. När jag hade dryga 3 km kvar så sprang jag förbi ett par som var ute och gick...undra vad de tänkte, men och andra sidan så funderade jag på varför man är ute och går halv ett en fredagsnatt.    Min plan var att jag skulle ligga på 65-70 min per mil. För att orka helt enkelt. Allt kändes så himla lätt första 10 km och tiden vart 64 min alltså lite för snabbt, men det flöt ju på så himla bra allt, pigga ben och kroppen som ville det här, kändes super helt enkelt.

Så var det det där med återhämtning och få i sig energi, den biten gick väl sådär. Efter första fick jag i mig en halv snickers, och lite Cola. Det funkade helt enkelt inte att få i sig något annat.   

Andra intervallen blev en 67 min:s varv och helt enligt planen. Känslan att vara ute och springa klockan tre på natten och veta att klockan hinner bli fyra och lite till innnan jag är hemma var så himla häftig. Denna intervall så såg jag några fler bilar varav ett par av bilarna såg mig också, skulle vara roligt och få veta vad de tänkte och sa om de var fler än en i bilen. Annars var det jag och fåglarna, har bara använt min pannlampa ett fåtal ggr förut, nu fick den vara med på tre av fyra intervaller, så bra köp. Benen kändes fortsatt pigga och kroppen helt ok. Men känslan jag fick strax efter andra var den att nu vill jag sova, men hade stämt löparträff med som skulle göra mig sällskap på intervallen som skulle börja 06,00 så jag kunde ju hlet enkelt inte stanna hemma, men om det inte hade vart så, då vet jag inte om jag hade kommit ut på tredje. Så jag tackar Patrik för sällskapet!

Klockan började närma sig nr 3 och det var inte roligt, men nu hade jag ju bestämt att den skulle springas med Patrik, så det var bara att byta kläder igen. Det flöt på väldigt bra, även om det började kännas i benen att nu är jag på väg mot rekord mot vad jag tidigare gjort under ett dygn. Några km var riktigt snabba också mot vad farten brukar ligga på just nu.    Så det var ju ett gott tecken. Rent mentalt så var det nr 3 som var svårast att komma ut på, så jag tackar verkligen för att jag fick sällskap på trean. Dock kändes det ganska så stumt på slutet av trean, så jag fick tanken att nu blir det inga fler. Tanken på att ta sig ut ännu en gång var tung. Patrik kom med förslaget att du kan ju hoppa över nästa start och köra kl12 istället så får du längre vila, ni som känner mig och min löparskalle så ha sagt att nej nej nej kommer inte på fråga, ska hon ut så blir det kl 09,00. Tanken var lockande att lägga av efter trean.....men samtidigt hade jag ju sagt fyra på förhand. Så jag sa att ska det bli en fjärde måste jag gå in i mig själv i min lilla bubbla och köra fyran själv. Lyckades få i mig en Risifrutti efter tredje intervallen.

Strax efter 08,00 vaknade sambon och kom ut och bryggde kaffe pratade lite med mig och tyckte att om jag känner som jag gör stanna då du har ju redan bevisat att du kan. Sant, men maran är lite längre än 30 km. Så jag bytte om till fyran med ont i låren och trött i kroppen, men ut skulle jag. Nu hade blåst upp så pass mycket att det blåste kallt bitvis och det var inte roligt. Så det var många tankar på sista. Mantrat jag hade på slutet var att börjar du gå nu, så kanske du inte kan börja jogga igen, så jogga så länge du, nu är det bara sis och så långt kvar. Det jag är mest stolt över det är att av 40 km så gick jag inte en enda meter. LYCKA!! Det gick inte fort sista 4 km men jag kom jag såg och genomförde fyra av åtta utlraintervaller, precis det som var mitt  mål. Stumma ben och ömma lår sista biten, men jag skulle inte ge upp, för känslan jag hade var att går jag nu då går jag resten och ja det ville jag ju inte. Det fick hellre gå sakta än att jag skulle gå. Efter halva sista intervallen, så kände jag riktig hunger för första gången sedan jag började springa. Det var också en slags lycka, och sen att kunna äta utan att vara rädd för att inte kunna. Känslan går inte att beskriva med ord. 

Idag har jag tagit löpvila, har fortfarande ont i låren, men annat vore väl lustigt om jag inte hade det. I örigt känner jag inget, men fick en rejäl blåsa på vänstra stortån efter andra, eller jag hade 2,25 km kvar när det började kännas som att det var en blåsa där. Den är ju såklart kvar. Trots det så planeras resten av feb i löpväg, har ju 36 km kvar till mina 150 km som är månadsmålet. Så imorgon måndag blir det till och springa en runda efter jobbet, även om det blir en lugn runda så känner jag att jag vill ut, hade det inte vart för 40 km igår, så hade jag vart ute idag.

Det jag tar med mig efter denna utmaning är att två km till igår hade kunnat gå på ren vilja, vilket i mitt huvud betyder att maran kommer jag fixa utan större problem, om jag nu får hålla mig frisk och hel såklart. Har inget tidmål i dagsläget mer än att jag ska ta mig i mål. Hålla ett helt ok tempo, för att vara min första mara. 

Nu kör vi mot nya mål! Mina underbara löparvänner har gett mig något nytt att fundera på, men kan jag, vågar jag utmana mig själv så pass att det kan gå? Vem vet. Den som lever få se! 

Hoppas att ni har orkat läsa hela inlägget. Tackar för er uppmärksamhet denna stund i så fall.

Puss och kram på er!